Dörren till den röda baracken med nummer 130 står öppen. Här bor Marino Bozic, 53, och hans 44-årige arbetskamrat.
Båda två är fortfarande misstänkta för förberedelse till sabotage på kärnkraftverket, trots att kammaråklagare Gunilla Öhlin i går beslutade att släppa dem fria.
Marino kommer ut från duschen, nyrakad och torkar sig med en lång vit handduk medan hans arbetskamrat sitter på golvet och pratar med sin fru i telefon.
- Nu är vi stämplade som terrorister. Det är en sån här påse som satt skräck i världen, säger Marino på sin breda östgötska och viftar med en blåvit IFK Norrköping-påse.
Han är fotbollsfantast och har spelat själv i 18 år.
- Jag är frälst i IFK Norrköping. Även om de hamnar i division 6 kommer jag att fortsätta älska dem.

Jobbar i samma firma

Marino Bozic och hans kamrat jobbar för samma isoleringsfirma och har känt varandra i många år.
Marino har två vuxna barn men lever ensam. Han flyttade från Kroatien till Sverige när han var tolv år. Han har under delar av livet haft det trassligt och dömts för flera brott.
I fyra år försökte han få jobb på kärnkraftverket i Oskarshamn men fick nej. Den 12 maj tilläts han börja arbeta där.
- Jag har lämnat mitt kriminella liv bakom mig. Varför ska jag inte kunna få jobba som alla andra människor, undrar han.
Klockan 06.00 i onsdags gick Marino upp, drack en kopp kaffe, tog på sig sina arbetskläder, hämtade sin raklödderburk och rakvattenflaskan - och fick en vitblå IFK Norrköping-påse av sin arbetskamrat. Han cyklade till jobbet.
- Jag var tvungen att stanna och gå strax innan säkerhetstältet. Man hade sprängt berg vid den platsen under de senaste dagarna, berättar Marino och tänder en cigarett.
Så fort han klev in i tältet stoppades han av säkerhetspersonal. De tog fram en finkänslig detektor och visiterade honom.
- Det pep högt två gånger. Det gav utslag på påsen, men inte på kläderna eller mina händer. Jag fick följa med vakterna till chefen för säkerhetsavdelningen. Där berättade jag att jag fått påsen av min kamrat, berättar Marino.
Vid den tiden hade 44-åringen passerat säkerhetskontrollen och börjat jobba inne på reaktor nummer 3. Eftersom det var hans påse Marino fått hämtades även han in.

Fördes till polishuset

Sedan fördes han och Marino till polishuset i Kalmar.
- Då kände jag mig som en misstänkt terrorist eller en av landets farligaste brottslingar. Jag fick åka i en piketbuss med två polismän och det var väldigt bråttom. Det gick väldigt fort, säger Marino.
- Inne i polishuset fick jag klä av mig och fick bara behålla strumpor och skor. Sedan satte de igång med förhör direkt.
- Sedan isolerades jag i en cell. Jag fick inte läsa tidningar, titta på tv eller komma i kontakt med någon. Jag visste inte vad som pågick utanför. Men polismännen på stationen var snälla.

Polisen gjorde husrannsakan

Polisen har gjort husrannsakan i baracken, i männens hem i Norrköping och i deras bilar.
- Men vi hittade inget med koppling till det de är misstänkta för, konstaterar utredaren Anders Pernius.
Polisen är inte heller säkra på att det man hittat på påsen är spår av sprängämnen. Trots det är Marino och arbetskamraten avstängda från sina jobb.
- Jag har kämpat i flera år för att få komma tillbaka till verket och jobba. Nu är jag mycket rädd för att bli av med jobbet. I så fall kommer jag att stämma OKG, säger Marino Bozic.