Telefon funkar ännu inte perfekt, men vid ett kafébord är Jonas en naturkraft. Så är han också ståuppare då och då. Han föddes med navelsträngen runt halsen och höll på att dö, efter 40 minuter utan att andas. Sen dess har han inte bangat för något.

Moppe och körkort

Rullstolen skrotade han på ett tidigt stadium, sen blev det moppe hemma i Göteborgstrakten. Och körkort. Och långa golfrundor. När Jonas var 21 flyttade han och ett lite kompisgäng hemifrån, till Malmö: - Jag älskar Malmö! Härliga människor, lite lugnare än Göteborg men mera europeiskt. - Mamma var lite nervös. Men jag är glad att jag tog steget, annars hade jag väl blivit "cp-lat".

Längtar efter en frisk kropp

Enligt Jonas finns det två sorters cp-skadade: - Cp-hjältar... Men det är inte jag. Jag har inga övernaturliga krafter. Jag längtar ofta efter en frisk kropp. - Och så "tycka synd om"-boxen, det är när man gör sig själv till ett objekt, inte en individ, det är när allt När Jonas börjat prata, går det knappt att få stopp på honom. handlar om handikappet. Man hamnar utanför, i ett "vi och dom"-tänkande. Man föses in i statens färdiga lösningar där allt går ut på att "tro inte att ni kan göra det som alla andra gör!" Det tror Jonas. Att han kan göra allt det som alla andra gör. Nästa stora sak på hans måste-lista är att bestiga Kebnekajse: - Säger jag det bara tillräckligt många gånger så blir det verklighet.

Änglar i stenbrottet

Han kommer att tvinga sin kropp att lyda, som han gjort så många gånger förr. Även om det ibland kan bli lite väl snålt. Som när han skulle dyka i Dalby stenbrott i somras. Han överlevde hoppet, men chocken över att ha varit så nära att riskera livet satt i flera dagar. Det var nog hans änglar som var med, även i Dalby stenbrott: - Jag tror på änglar! För mig är Gud enkel, jag är övertygad om att någon älskar mig för den jag är. Det hjälper mig mycket, tillåter mig att vara den jag är. - Men gränsen mellan envishet och dumhet, det har jag inte riktigt klarat ut - än. Det viktigaste är familj och vänner, det är inte sant att ensam är stark! Ensam är jag bara svag.

Gifter sig till våren

Senare i vår gifter sig Jonas med sin Hanna från Lund, de har känt varandra i två år nu: - Det är det största i mitt liv! Att jag har hittat en som kan leva med alla mina sidor. - Glädjen är motvikt till allt det jobbiga. Och humor och självdistans är inte bara en kul grej, det är livsviktigt. Jonas planerar en ny bok, och reser runt som föreläsare: - Det är särskilt kul att tala till unga, eftersom de befinner sig i en tid när de försöker ta reda på: vem är jag? Jag kan leva på kicken av ett sånt möte i en hel vecka.

FOTNOT: Jonas hoppas att Katarina Mazetti förlåter hans variant av hennes romantitel, "Grabben i graven bredvid".