Mikael Thorén hade bara 14 dagar kvar på sitt utlandsuppdrag i Afghanistan. Då exploderade den hemmagjorda vägbomben under bilen.
Fyra svenska soldater ur den Nato-ledda Isaf-styrkan skadades och en inhemsk tolk dog.
I dag är Mikael Thorén från Helsingborg på väg tillbaka till vardagen igen - med bultar i bäckenet och stålskena i armen.

"Ska bli återställd"

Vid sin sida har han flickvännen Ulrika - som han fick kontakt med under vistelsen i sjukhussängen.
- Läkarna tror jag ska bli helt återställd. Jag hade åkeri och vill börja köra lastbil igen.
Samtidigt gör sig det riskfyllda uppdraget i Afghanistan åter smärtsamt påmind.
Två gånger tidigare hade han varit i Libanon som FN-soldat. En gång i Bosnien med samma uppdrag.
- Afghanistan var något helt annat. Vi trodde vi visste hur farligt det var. Men det var värre än så.
Mikael säger att de svenska styrkan under lång tid gått under benämningen ”the lucky swedes”.

Alla ringer hem

För det var inte frågan om några svenska soldater skulle dödas - utan när det skulle ske.
- Det är inte svårt att tänka sig hur dåligt den svenska styrkan mår just nu. Mina tankar går också till offrens anhöriga, säger han.
Efter allvarliga händelser som denna samlas alltid soldaterna för debriefing. Sedan försöker alla ringa hem och lugna sina familjer.
Trots händelsen tror inte Mikael att den svenska styrkan vill avbryta sitt uppdrag.
- Soldaterna är där för att utföra en insats och vill nog stanna tiden ut. Men jag kan tänka mig att styrkan ifrågasätts mer här hemma nu.

"Mamma var orolig"

Under de 7,5 månader Mikael var i Afghanistan hamnade de flesta av hans kamrater i strid vid något tillfälle.
- Min mamma var orolig hela tiden och jag försökte ringa hem två gånger i veckan.
På slutet började Mikael själv känna oro för sin situation.
- Jag ville ju inte att det skulle hända något när det var så kort tid kvar.
Söndagens blodiga attentat inträffade väster om Mazar-i-Sharif - inte långt från platsen för dådet i november.

Otäcka minnesbilder

Då tvingades Mikael och de andra de skadade svenska soldaterna vänta i flera timmar innan en amerikansk helikopter till sist förde dem till samma tyska fältsjukhus som tog emot de döda svenska soldaterna i går.
- Det är otäcka minnesbilder som åter väcks till liv, säger Mikael. För mig blev Afghanistan helt klart sista uppdraget.
Han liksom andra ifrågasätter fortfarande den svenska utrustningen i Afghanistan.
Bristen på helikoptrar har gjort uppdragen till en större livsfara än det behövt vara.
- Med helikoptrar hade ju styrkan kunnat använda luften för både insatser och räddningsaktioner.