Egentligen skulle jag enbart vilja hylla Percy Nilsson. För hans uppkäftiga stil, självförtroende, kärlek till sitt lag och för de ofattbara 570 miljoner kronor han själv plöjt ner i Malmö Arena.
Men när jag sitter i hans nya palats kan jag inte låta bli att tänka:
Hur i hela världen kan Malmö vara ett allsvenskt lag?
Dessutom på samma gång som Rögle är ett topplag i elitserien.

En anledning går att läsa i en intervju i Sydsvenskan, när Percy pratar om hallbygget:
- Jag har varit med mina fingrar överallt och jag har gjort många grejor som inte arkitekterna tänkt på. Det handlar om många små detaljer.
Exakt sån här har han också varit som styrande över hockeyverksamheten i Malmö genom alla år.
Och det som började så bra med två SM-guld har därefter mest varit en dyster historia.
En nyckfull Percy har "varit med sina fingrar överallt" och legat bakom rader av korkade beslut vad gäller rekrytering av spelare och ledare och flera kompetenta ledare har sparkats ut för snabbt.

Percy har lagt sig i hockeybeslut han borde överlåtit åt proffs.
Åt riktiga hockeyledare.
Det här problemet återspeglas även i hans resonemang kring nuvarande lag. Alla som kan något om hockey kan se att chansen att detta Malmölag går upp i elitserien i vår är extremt liten.
Jag påstår att utan nyförvärv har Malmö inte en chans.
Percy lever i en annan värld, han säger: "nu blir det inga mer pengar från mig" och tror att det kan gå vägen ändå.
Det gör att klubben är i ett livsfarligt läge.
En superarena - men inget superlag.
Det är som om Percy gett bort en Ferrari till en grabb som inte har körkort.
Invigningen var det fullsatt. Kommer ens hälften tillbaka på söndag när Redhawks möter Mariestad?

Som en parentes kan nämnas att kvällen före tar Rögle emot svenska mästarna HV 71 i Lindab Arena.
Utan ett elitserielag riskerar Malmö Arena att bli "nya Globen". Percys skrytbygge är inte mycket värt med bara några tusen åskådare på läktarna.
Då blir det bara tomt, tyst, ödsligt - och tråkigt.
- Världens bästa arena, hojtade han i en mikrofon när han stod på isen strax före nedsläpp.
Jag tycker att det är kul att han är så kaxig, men det mest imponerande med arenan är att den ligger just i Malmö. Det gör också att man lätt kan blir fartblind, för ska sanningen fram: hade jag klivit in i exakt samma arena i typ Phoenix, då hade jag inte blivit så imponerad.

Jag har sett NHL-hockey live i 30 arenor i Nordamerika och flera är klasser bättre än Malmö Arena. Där borta är det ofta brantare läktare, tätare och tajtare så publiken kommer närmare isen.
Och ska vi snacka publiktryck är Malmö inte ens bäst i Skåne.
Inte än i alla fall.
Och det var ingenting som hade med arenan att göra som imponerade mest på mig den här kvällen.
Utan det var Henrik Karlsson.
Här har faktiskt Malmö en målvakt som kan "göra en Markström" i kvalserien - om han bara får lite bättre uppbackning.