Lasermannen två?
Den andra augusti 1991 inleder Lasermannen, John Ausonius, sin jakt på invandrare i Stockholmstrakten. Under det närmaste halvåret kommer han att skjuta elva offer. Några månader senare, den 12 juni 1992, grips han efter en av de mest omfattande utredningarna i Stockholmspolisens historia.
En god del av det inledande spaningsarbetet vid den här typen av brott går ut på att kunna koppla olika gärningar till samme gärningsman, hitta ett mönster och skapa en bättre bild av den man söker. Varje ny gärning tillför i regel information och i det sammanhanget blir det naturligtvis avgörande att man kan avföra liknande brott som inte har med saken att göra.
I fallen med Lasermannen och det som nu tycks ske i Malmö talar vi således om andra gärningsmän som skjutit sina offer utifrån helt andra motiv. Det vanligaste fallet en uppgörelse i kriminella kretsar. Där finns också en risk för påhittade händelser över hela skalan från försök till försäkringsbedrägerier till en önskan om att bara få komma med i tidningen. Förekomsten av så kallade copy cats är däremot ett klart undantag i sammanhang som detta.
I sin jakt på detta mönster letar polisen efter de fakta som logiskt följer av själva brottet och arbetet bedrivs enligt fastlagda rutiner. Tro det eller ej, men inom polisen har vi faktiskt åtskilliga hundra sidor med de mest detaljerade anvisningar för hur vi skall gå till väga i sådana här situationer. Ännu bättre. Vid Rikskriminalpolisen och polisen i Skåne, som är de som har hand om utredningen i Malmö, finns det åtskilliga som kan rabbla dessa anvisningar utantill även om du väcker dem mitt i natten. Bäst av allt, åtskilliga av dem har gjort själva jobbet förut och i skarpt läge.
När man försöker ta fram ett gärningsmönster arbetar man med två typer av data. För det första, allmänna uppgifter som handlar om veckodag, tidpunkt och plats för de olika brotten, väderleksförhållanden, närheten till olika kommunikationer, etc. Fakta som kan läggas till grund för en geografisk profilering - var bor fanskapet? - och i bästa fall säga oss något om det liv han lever och de rutiner som styr det.
För det andra, särskilda iakttagelser som gjorts i samband med de olika brotten. Att höra vittnen, som sett gärningsmannen eller kanske ett intressant fordon, samt samla in och jämföra de olika tekniska spår som polisen kunnat säkra. När det handlar om skjutningar blir givetvis de kulor och eventuella patronhylsor som man hittat av stor betydelse när man försöker koppla ihop olika brott till en viss typ av vapen eller ett och samma vapen. Kort sagt, vanligt systematiskt polisarbete och något enklare och bättre sätt finns inte.
Därmed inte sagt att det skulle vara någon enkel uppgift. Gärningsmän som angriper mer eller mindre slumpvis valda och obekanta offer är svåra att hitta. Risken för att det skall inträffa nya allvarliga brott sätter också stor press på utredningen och sammantaget ligger den polisiära mardrömmen nära till hands.
Desto viktigare att inte tappa sansen och perspektivet och själv är jag allergisk mot ordet "galning" i sammanhang som detta. Ännu mer att det skulle handla om en "politiskt motiverad galning" som skjuter människor "med utländskt utseende" för att på det viset bejaka sitt ursvenska ursprung. Och att det sker i Skåne med alla som röstar på Sverigedemokraterna kan väl ändå inte vara någon slump?
Nåja, med facit i hand brukar det ofta vara betydligt mer komplicerat. Vad vi i dagsläget vet är att en gärningsman, sannolikt en men möjligen två eller till och med flera, vid ett tiotal tillfällen under det senaste året skjutit ett tiotal offer för att därefter försvinna i stort sett spårlöst. I min bok vittnar detta om att gärningsmannen är både rationell och handlingskapabel och hans eventuella motiv tror jag med fördel kan lämnas därhän tills vidare.
