Mellan januari och september 2011 donerade 111 personer sina organ vilket resulterade i sammanlagt 433 transplantationer. Dessa transplantationer har i flera fall inneburit skillnaden mellan liv och död för de som tagit mot ett eller flera organ. Det är fantastiskt att människor tagit ställning för att hjälpa andra efter sin egen död. Det är också beundransvärt att efterlevande anhöriga orkat och vågat ta det oerhört tunga beslutet att låta sina kära bli organdonatorer.
Men trots denna fantastiska insats väntade den 1 oktober 2011 fortfarande 753 personer i Sverige på nya organ. Hur många av dessa som inte kommer att få chansen att få ett nytt livsviktigt organ vet vi inte. Det finns sådant vi kan göra som enskilda medmänniskor för att hjälpa till. Viktigast är att ta ställning - om jag råkar ut för en olycka, vill jag då att mitt hjärta ska ge en annan medmänniska ett nytt liv? Ska mina lungor hjälpa någon att fortsätta andas?
Ställningstagandet i sig är viktigt men det är också viktigt att låta sin vilja bli känd. Ha ett donationskort i plånboken, anmäl dig till donationsregistret och framför allt - låta nära och kära veta vad man bestämt sig för. Och i Sverige har vi länge kunnat glädjas åt en uppåtgående trend gällande både svenskarnas inställning och kunskaper om organdonation.
Den enskilda personens ställningstagande är inte allt. Inom intensivsjukvården i Sverige finns potential att identifiera minst 225 möjliga donatorer varje år. Enligt socialstyrelsens rapport Möjliga donatorer 2010 identifierades 166 möjliga donatorer.
Landsting och regioner har som huvudmän för den svenska sjukvården ett stort ansvar för att säkra den svenska transplantationssjukvården. Detta är en av anledningarna till att jag tillsammans med min partikamrat Rikard Larsson sommaren 2011 lämnade in en motion till fullmäktige i Region Skåne om att Region Skåne måste ta till krafttag för att bryta den negativa trenden rörande antalet identifierade möjliga organdonationer.
I motionen förslår vi att Region Skåne ska ta initiativ för att genomföra informationsinsatser riktade till allmänheten. Vi lyfter dessutom vikten av att ge sjukvården det utrymme och de resurser som behövs för att ha en bra donations- och transplantationsverksamhet i Region Skåne. Kunskap samt rätt kompetens hos personalen krävs liksom ett tillräckligt antal intensivvårdsplatser är förutsättningar för att det överhuvudtaget ska genomföras några transplantationer alls. Och grundförutsättningarna i Skåne är goda - kompetensen här är mycket hög. Detta manifesteras i att Region Skåne fått det stora förtroendet att tillsammans med Sahlgrenska i Göteborg ansvara för alla hjärt- och lungtransplantationer i Sverige vilket jag är väldigt stolt över. Men vi ska inte ta allt detta för givet utan det krävs fortsatta insatser för att först bryta den negativa trenden och sedan vända den så att färre människor behöver dö i väntan på nya organ.
Jag är övertygad om att vi alla kan bidra till att Sverige ska ha en bra transplantationssjukvård - enskilt som medmänniska genom att ta ställning, vårdpersonal med sin kompetens och vi politiker genom att ge vården de resurser den behöver för att fler hjärtan och människor ska få ett fortsatt gott liv.
Ingrid Lennerwald (S)
2:e vice ordförande vårdproduktionsberedningen, Region Skåne ledamot rikssjukvårdsnämnden
