Region Skåne håller budgetmöte i dagarna två, frågan man kan ställa sig är nästan: varför nu?

Det är lätt att förstå varför region­en, liksom många kommuner - inte minst de största, vill slå fast de ekonomiska förutsättningarna så tidigt som möjligt; den gamla modell­en där budgeten var färdig­voterad sista november gav kort om tid att genomför eventuella förändringar.

Problemet är att det ekonomiska läget är sådant att det svårt att veta vilka intäkter regionen får nästa år, och därmed vilka utgifter som kan kostas på. Eller veta om skatten bör höjas eller sänkas.

Däremot behövs det reformer. Och det kanske fram­förallt inom sjukvårdsorganisationen.

Både som tillskott i pengar och nya enheter: sjuk­vården utvecklar sig vecka för vecka, stora kostnader tillkommer för att vi kan göra så mycket mer, stora kostnader försvinner också när sjukdomar kan hittas och behandlas tidigare, när nya läkemedel kommer till eller inläggning kan ersättas med dagkirurgi.

Det är inte så länge sedan starrpatienter normal var inlagda flera dagar. Hade det varit fallet nu hade kostnaden varit oerhört mycket högre, och resultatet sämre!

Men det krävs också en utveckling i organisation och styrning:

Det behövs mekanismer att flytta pengar från gamla onödiga verksamheter till nya.

Arbetet med vårdplaner som görs upp i helhet bör fortsätta.

Regionen måste anpassa sig till fritt vårdval inte bara i regionen, utan i landet och EU.

Och det som å andra sidan sköts som upphandlade entreprenader måste hanteras skickligare - lärkurvan måste bli brantare.

Inte minst borde idén om innovationsupphandling där regionen till slut förhoppningsvis får ut något ingen från början visste kunde göras.

Samarbetet med Danmark kan med fördel utvecklas.

Frågan måste ställas om enheterna är för stora: Inte minst nu när så mycket beslut och ansvar är dele­gerat.

Och vilka strukturer gör sjukvården i regionen till en attraktiv arbetsplats som lätt kan få den personal som behövs?

Det finns fler områden, det finns delfrågor i det nämnda. Några kan visa sig vara återvändsgränder.

Men alldeles tydligt är att vi står inför kraven att ­utveckla och förändra hur sjukvården organiseras och utförs.