En i stort sett enig kör av remissinstanser säger nej till den egendomliga förslag om åtgärder mot så kallad fildelning som föreslagits av regeringens utredare.
Kanske mest kontroversiellt är att man privatiserar spaningen så att organisationer av upphovsrättshavare skulle få rätt att som någon sorts polis kräva ut uppgifter om vem som vid vissa tillfällen varit uppkopplad på internet under ett visst IP-nummer.
Tunga juridiska remissinstanser säger nu nej. Det är bara att hoppas att regeringen lyssnar på dem.
Det nästan mest deprimerande med alliansregeringen är annars den lättsinnighet, ja den glädje som man röstar igenom integritetsskadliga lagar och regler. De partier som brukade varna för ”Bodströmsamhället” och resa invändningar är i regeringsställning minst lika intresserade av att införa kontrollmöjligheter över medborgarna.
Och nu har nya principer införts, det är inte längre om man begår brott eller misstänks för att begå brott som man ska undersökas. Nej, det nya är att alla ska kontrolleras – så kanske man kommer på någon brottsling.
Polisen ska få möjlighet att begära ut information om vad vi söker på internet, och det utan att vi ens är misstänkta för något.
Systemet med fartkameror föreslås utvidgas så att man inte längre fotograferar bilar som framförs i för hög hastighet.
Utan alla bilar ska fotograferas vid två tillfällen och hastigheten mellan dessa kameror ska mätas även om man vid fotograferingen höll rätt hastighet. Sedan tidigare har alla bilar som passerat vägtullarna i Stockholm fotograferats.
Allt kan samlas till en diger informationsbas om hur vi förflyttar oss.
Och sedan ett halvår vilar förslaget om att ge den militära signalspaningen rätt att kontrollera svenska medborgares telefonsamtal och
e-post och i dessa söka efter nyckelord.
Och detta är bara toppen av ett isberg. Förslagen om kontrollsamhället accelererar allt mer.
Oftast under parollen att den som har rent mjöl i påsen inte har något att frukta.
Men det är feltänkt. Det är nämligen ett större problem att staten vet för mycket om oss än att en eller annan med orent mjöl i påsen kommer undan. En storebror med för stor makt är ingen välvillig härskare.
Bättre att tio skyldiga går fria än att en oskyldig kommer till skada. skulle man kunna säga.
Eller för att travestera Göran Perssons ord om marknaden: Staten är en god tjänare, men en dålig herre.
Det är på tiden att det kommer en motreaktion, inte minst inom allianspartierna. På Kvällspostens fjärde sida skrev i går sju moderata riksdagsledamöter och tog avstånd från utökad kontroll med fildelningen som ursäkt. Det är en bra början.
