Tidigare i veckan hade svenska och finska FN-soldater beslagtagit 70 kilo narkotika i området och gripit fyra misstänkta knarkkurirer.
Om det narkotikabeslaget har något samband med dödsskjutningarna i går är för tidigt att säga. Men det är ingen hemlighet att knarkkungar och talibaner gärna samarbetar i landet med världens största opiumproduktion. Opiumet är det som både finansierar talibanerna och göder en brottslighet bortom religion och politik.

Vissa självutnämnda politiska förståsigpåare här hemma hävdar att Sverige och de svenska FN-soldaterna deltar i ett amerikanskt angreppskrig mot det afghanska folket. Måtte de uppfattningarna fastna i halsen nu. Landsomfattande opinionsmätningar visar tydligt att afghanerna känner sig tryggare med utländska trupper på plats tills de kan klara sin säkerhet själva.

De två stupade svenskarna visste att uppdraget som de frivilligt skrivit under på, var förenat med livsfara. Men att de ändå var villiga att riskera livet för fred, utveckling och demokrati.
I går fick de betala det yttersta priset. Likt deras två svenska kamrater som stupade under uppdrag 2005. Därmed har Sverige förlorat fyra unga män i fredens tjänst. Vårt grannland Danmark har förlorat 31 soldater i Afghanistan.

Att stupa för fred, solidaritet och demokrati är det mest osjälviska och yttersta offret en människa kan göra.
Våra tankar går till de döda, de anhöriga och till alla de nära 500 FN-svenskar som fortsätter sitt uppdrag i Afghanistan.