Malmö skakas av våldet på stadens gator. Rop höjs på högre straff och fler poliser. Men det vi bevittnar är främst skolans mångåriga misslyckande med att ge våra unga det som krävs för högre utbildning och därmed arbete. Detta är de rödgrönas främsta underlåtenhetssynd under sjutton år vid makten.
Det finns många statistiska belägg för skolans misslyckande i Malmö. Mycket har sin förklaring i att andelen barn med annat modersmål än svenska är extremt hög.
Men Skolverkets undersökningar visar också att Malmös skolor tycks vara sämre på att förmedla kunskaper till barn med utländsk bakgrund eller vars föräldrar saknar akademisk utbildning.
När medierna larmar om de dåliga skolresultaten försvarar den politiska majoriteten sig alltid med att resurstilldelning och lärartäthet är högre än i riket i övrigt. Sådana uttalanden är bedrägliga. De bortser helt från att mer än fyra av tio elever i Malmö inte har svenska som modersmål.
Det dåliga utgångsläge som många elever i Malmö har kräver radikala resursökningar till skolan. Skolverkets jämförelser med andra kommuner som har liknande, socioekonomisk struktur bekräftar detta. Där hamnar Malmö i alla avseenden under snittet.
Skolan ska vara den enskilt viktigaste möjligheten att oavsett bakgrund kunna skaffa sig ett arbete och en framtid i samhället. När detta inte lyckas och unga människor förlorar hoppet om högre utbildning, arbete och karriär, ökar brottslighet, missbruk och utanförskap. Resultatet blir det vi nu ser; en stad som faller isär.
Men det har inte bara varit en ovilja att satsa de resurser som krävs. Den rödgröna majoriteten i Malmö har motarbetat elevernas möjligheter att bryta segregationen genom fritt skolval. Dessutom har varje förslag om uppföljning av kunskaper, åtgärder mot skolk och brott samt prioritering av det svenska språket röstats ned.
I stället har Malmös skolor blivit till experimentverkstäder där stadsdelspolitiker tillåtits laborera med arabiskspråkiga klasser och genuspedagogik.
Det är inte acceptabelt att fortsätta driva skolor där inte ett enda barn har svenska som modersmål. Elever som söker en skola i annan stadsdel bör få ta med sig hela sitt skolbidrag. En sådan ordning stimulerar andra skolor att ta emot barn från utanförskapets Malmö.
Till sist måste skolan få resurser som står i paritet med dess särskilda utmaningar. Under de kommande fem åren bör ersättningen per elev i Malmö årligen räknas upp med två procent över pris- och lönekompensationen.
Hoppet står och faller med vår skola. Den måste få kosta, också i Malmö.
Allan Widman (FP)
Ewa Bertz (FP)
Hans Berg (FP)
