Hon framhöll, och det stämmer precis med rapporten, att Skåne har mycket goda förutsättningar och är bland annat ett tungt forsknings- och utvecklingscentrum: Väl i klass med de främsta i världen.

Att samtidigt konjunkturen dippar, eller till och med trippel-dippar, förändrar inte den grundläggande basen. Och Danmark har det ännu värre, nu finns det knappt någon prisskillnad på boende i Skåne jämfört med Själland. Den danska bostadsbubblan har krympt. Frågan är om vi står inför en sådan krympning också.

OECD arbetar med analys av underlag och statistik i samarbete med bedömarna, det är nog inte så att det kommer fram så mycket okända fakta: Men utomstående bedömare kan förstås ofta peka på det som hemmablindhet gömmer.

Låg sysselsättning, arbetskraft med kort utbildning och låga löner; dåliga skolresultat; en integration som haltar fram på kryckor; och till råga på allt sviktande entreprenörskap mitt i den goda innovationsregionen! Det är inte lite svagheter OECD plockar fram, även om Skåne samtidigt har det bättre ställt än många andra regioner.

Det finns, som man kunde utrycka det, en del att ta tag i.

Frågan är: Vem ska ta tag i det?

Hälsa och livskvalitet, det ska Skåne satsa på enligt OECD. Och klart är att det finns intressanta kluster inom området och en hel del goda förutsättningar.

Däremot ska man vara tveksam till allt för stor tilltro till offentlig näringspolitik med stödåtgärder, ett otal organisationer och offentligt beslutade områden att satsa på. Det allmännas ansvar är först och främst att skapa förutsättningar, och innan den uppgiften klarats av kanske andra idéer bör få stå tillbaka.

Det finns en jätteuppgift bara att lösa kapacitetsproblemen för kommunikationerna i Skåne och Sydsverige: Vägar och järnvägar måste rustas och byggas ut.

De legala och fysiska gränshindren bör bort, främst i Sundet, men gränsen mot Sydsverige är lika viktig.

Ungdomskolan, främst i Malmö, är kanske det största haveriet vi skådat.

Och en rad andra delar av det offentliga ansvaret måste komma först. Ett aber är då att det är så många kockar: Staten, kommunerna och i någon mån regionen.

Vem tar först sitt ansvar?