I Folkpartiets Sverige duger inte föräldrarna. I Folkpartiets Sverige ordas det om valfrihet. Men inte mer än ordas! Kan det vara så att talespersoner för partiet som kallar sig liberalt lever i en klass för sig och inte i de kretsar där vetskapen om tidsstress är vardagens tunga problem, i de familjer där pusslandet mellan småbarnsföräldrar nära nog föder ångest, och i varje fall slitningar och frustrationer.
Tänk att vi 2012, då människor twittrar och bloggar, då människor upplyses och informeras till drunkningsgränsen, inte är betrodda att välja omsorgstyp för sina barn.
Friskola, vårdcentral och äldreomsorg, har vi svenskar efter många decennier kommit fram till att den myndige medborgaren kan få välja själv. Fast nog är det många av oss som minns när det var absolut förbjudet att ha friskolor, sända radioprogram som inte avtalats med staten, ja, vi kan till och med erinra oss idéer om att förbjuda parabolantenner i vårt land. Men det var väl socialister som höll på alla dessa förbud?
Kristdemokraterna hann nyligen inte mer än andas ut om ett förslag till ny familjepolitik förrän Nyamko Sabuni tog på sig sin liberala stridsmundering och gick ut i härnad mot respekten för familjers rätt att själva få välja. För det är detta det handlar om, att slippa statligt förmynderi.
Jämställdhet - till och med det - har medborgarna faktiskt ett hum om utan att folkpartister mästrar, och sin vana trogen, presenterar sig som besser-wissrar.
Sabuni skriver att man inte behöver "vara ett geni för att dra slutsatsen att en förälder aldrig kan jämställas med en utbildad förskolepedagog". Föraktet mot svenska föräldrars kompetens att ta egna beslut kan knappast uttryckas tydligare.
För mig är det obegripligt att ett liberalt parti misstror föräldrar och föräldrars förmåga att pedagogiskt leda och bestå med omsorg. Och när det gäller kravlös kärlek och närvärme kan väl inte ens Sabuni räkna med att det offentliga ska slå ut föräldrar. Eller kan hon det?
Nåja, nu är det förstås inte enbart Nyamko Sabuni som rasar mot Kristdemokraternas förslag, det gör krönikörer och ledarskribenter från åtskilliga håll. Debatten är intressant i sig.
Vem hade tänkt sig något annat än att en hel del opinionsbildare skulle leva kvar i föreställningen att alla barn kan dras över en kam, att föräldrar aldrig kan veta bäst och att staten i den närmaste äger och har rätt att använda något slags häcksaxmetod för att klippa ned och klippa till.
"Tafsa inte på jämställdheten" skrev någon i en tidningsartikel. Bra! Gör inte det! Tafsa inte heller på jämlikheten och inte på ens på fria människors rätt att välja. Se till att möjligheterna existerar. Det räcker.
Alf Svensson
Europaparlamentariker för Kristdemokraterna
