Det är lite blandade signaler om Kvällspostenland just nu. I tisdags kom Svenskt näringslivs kvartalsrapport/prognos, och i den hamnade Skåne, Blekinge och Kalmar län i bottenträsket - och Kronoberg, Jönköping och Halland höll sig som bäst i mittenklungan av svenska regioner.
Och i två studier från OECD finns risker noterade. I en studie av Småland, Blekinge och Öland som kom för några månader sedan noterades åtskilliga risker:
Näringslivet i de landskapen, i synnerhet i östra Småland, handlar mycket om jord- och skogsbruk med förädling och tillverkningsindustri utan högt kunskapsinnehåll, den är lågteknologisk och ger ett lågt förädlingsvärde.
Detta kan vara ett hot när den globala konkurrensen skärps och man får möta länder som Indien och Kina.
I onsdags kom då OECD:s motsvarade genomlysning av Skåne. Där saknades inte beröm, Skåne var en kunskaps- och innovationsregion av klass. Men där fanns också svagheter och risker, i torsdags beskrev Kvällsposten dem:
"Låg sysselsättning, arbetskraft med kort utbildning och låga löner; dåliga skolresultat; en integration som haltar fram på kryckor; och till råga på allt sviktande entreprenörskap mitt i den goda innovationsregionen! Det är inte lite svagheter OECD plockar fram, även om Skåne samtidigt har det bättre ställt än många andra regioner."
Den globala krisen är ett mörkt moln, den europeiska eurokrisen ett annat, och för Skåne och Sydsverige kanske Danmarks recessionsekonomi just nu är det som drar ner allra mest.
Det är faktiskt ett bevis för vad vi länge sett tecken på: Öresundsregionen når numera upp till norr om Växjö och Kalmar. Vi är sammanknutna i ett gemensamt ekonomiskt område där ingen är skyddad när det går dåligt, men också ger en stor utväxling när det går bra.
Så vad behöver då göras?
Först måste dagens kris förvisso hanteras, men det är delvis samma saker som gör susen på lång sikt.
Man borde kanske fundera på om inte långsiktiga investeringar är vettiga just nu för att få bort flaskhalsar i kommunikationssystemet: vägar, järnvägar och datakommunikation. Det vill säga några av alla de strukturella problem som OECD pekar på. Andra gäller det skolan där Sverige nu lider av årtionden av försummelser från stat och kommun.
Det gäller också att marknadsföra kanske inte så mycket regionen som begrepp utan med alla sina fördelar. I Skånerapporten pekade OECD på turismen som en viktig bransch. För Småland och Blekinge gäller det minst lika mycket, intressant kan dessutom vara att ungefär samma egenskaper som gör en bra turistregion också kan skapa en bra plats att bli gammal på.
Tanken på Kalmarsund och Österlen som svenska Florida har förts fram många gånger.
En intressant lösning som Nordvästskåne nu tar till för att marknadsföra sin region - samarbetet är väl inte beroende av vad det heter - är begreppet "Familjen Helsingborg", som lanserades i veckan. Känsligt var det för näst största staden: Landskrona, som också drog sig ur. Och inte helt självklar betydelse givet det svenska språket. Inte för att Helsingborg Family, som det ska heta på engelska, är självklart på det språket heller.
Men kanske just därför något som fungerar - man hajar till lite.
Och det är nog svårt att få världen att lägga Skåne, Småland eller ens Danmark och Sverige på minnet. Det behövs saker som blir minnesvärda.
Starkaste varumärket i Öresundsregionen är då Köpenhamn, fast under namnet Copenhagen. Kanske kan Absolut och Ikea mäta sig, men det skulle vara de varumärkena.
Så kanske är det under det varumärket som hela Super-Öresundsregionen ska marknadsföra sig. Varför inte Köpenhamnsklanen? Clan Copenhagen? eller något annat med det engelska stadsnamnet.
Provocerande? Javisst, inte minst för Malmö. Men kanske fungerande.
06.23.2012
