Just nu sitter det massor med analytiker och partistrateger och lägger pannorna i djupa veck över de mätningar av opinionen och väljarattityder som finns. Utspel konstrueras, och testas mot fokusgrupper, och får till slut ett omnämnande i Dagens eko och en notis i tidningen. Och även vi väljare utsätts. Publika opinionsmätningar kommer i stort sett dagligen, och missar vi en - eller ogillar vad den säger, så är det bara att vänta på nästa. Fredagens Synovatemätning i Dagens Nyheter visade i praktiken dött lopp mellan huvudalternativen - även om Alliansen låg en procentenhet före i mätvärde.
Eventuellt är emellertid ledningen underskattad. Det finns tecken på att de mindre Allianspartierna nu i valrörelsen vinner från Moderaterna - stödet till M har kanske varit liktydigt med stöd för Alliansen. Nu när de övriga partierna blir mer synliga i valrörelsen så finner de sina borgerliga väljare. Vilket kan innebära att ökningen i osäkra som Synovate hittat bara är borgerliga väljare på väg mellan partierna. Kanske får Göran Hägglund rätt i sin "lunchätarteori". Det vill säga att när man funderar på att gå ut och äta lunch, så tänker man på den största och vanligaste restaurangen. Men när man står där ute på gatan så väljer man mellan flera restauranger.
På vänstersidan tycks det inte fungera riktigt så - Vänsterpartiets opinionsutveckling börjar luta åt kris, och de kan komma behöva stödröstning för att över huvudtaget komma in i riksdagen; det som brukade kallas kamrat fyra procent. Hur det hela slutar vet vi om en månad.
Men minst lika intressant är frågan om vad som händer framöver. I onsdags fick jag medverka i ett seminarium i Malmö anordnat av kommunikationsföretaget Prime. Bland annat drog Paul Alarcon, analytiker på United Minds, hur värderingarna ändras framförallt i storstadsområdena och vilka följder det får för partivalen. Den urbana kultur som tycks utvecklas är tolerant, inriktad på mindre materialistisk konsumtion, det vill säga konsumtion som kan tolkas i positiva termer utan att för den skull vara mindre konsumistisk. Man är mer självständig och individualistisk, och för den delen kräsen och krävande.
Vad det betyder för partivalet är förstås inte alldeles klart, framförallt inte i längden. I dagens val kan man se att det tycks gynna en icke-socialistisk politik, men kanske allra mest Miljöpartiet. I Stockholm där det är tydligast gjorde Socialdemokraterna ett uselt val till Europaparlamentet, och man kan fortfarande i årets riksdagsval bli ungefär jämnstarka med MP.
Samtidigt uppstår en reaktion mot förändringarna i ekonomi och storstädernas kultur, vilket just på olika sätt kan ses i den rödgröna koalitionens rätt starka siffror i landet utanför storstäderna. Men också i Sverigedemokraternas framgångar.
Malmö ligger än så länge sist i denna utveckling. Kanske för att man så länge missade att skapa en urban miljö. Yngre och välutbildade med barn trycktes ut i kranskommunerna, de dåliga bostäderna i centrum ersattes inte av modern stadsbebyggelse utan av "förortscentra" mitt i staden, som Caroli och Lugnet. Man gick från ett Malmö med tung industri mitt i centrum till ett centrum utan levande stadsmiljö. Dock har man bättrat sig de senaste två decennierna, och efter Öresundsbron tar den urbana miljön och kulturen över allt mer.
Blir det då Alliansdominans i storstäderna för årtionden?
Nja, snarare kan man tänka sig en turbulent tid. Individualismen och de höga kraven, samt förkärleken för moraliskt rena alternativ kan leda till stora svängningar.
Egentligen kan man tänka sig att påfrestningen blir stor för alla de klassiska partierna. De kommer hela tiden att utmanas, av nya partier - reaktionära mot utvecklingen som Sverigedemokraterna, eller flytande med den som Feministiskt initiativ och Piratpartiet.
Så om årets val verkar rörigt, tänk på de nästkommande.
