Öresundsregionen blev lite större i går, skulle man kunna säga. Eller att Småland och Skåne fick starkare band.
I Hässleholm undertecknades ett genomförandeavtal mellan Banverket, Region Skåne, Regionförbundet södra Småland och åtta kommuner vid landskapsgränsen. Det som ska genomföras är att skapa ett större Pågatågsnät in i Småland.
Det är en regionförstoring, eller kanske snarare regionfusion, som man kan hoppas mycket på.

Bättre kommunikationer underlättar visserligen för näringsliv och kommuner, men kanske främst för de enskilda människorna. I dåliga tider blir det lättare att hitta nya jobb och ändå kunna bo kvar i villan och ha barnen i den invanda skolan. Tryggheten ökar. I goda tider blir det lättare att söka sig till nya arbeten där man behövs bättre. Matchningen av kompetens och arbetsmarknad underlättas.
Lokala tåg är viktiga i detta sammanhang. Men landsvägarna måste också bli bättre för att knyta samman Sydsverige.
I trakten finns väg 21 och 23, men också den så kallade tvärleden, för att ta några exempel, dessa kunde alla bli säkrare och snabbare.
Det är emellertid bara hoppas att dagens avtal blir en startpunkt för ett intensivare samarbete.

Sådana här satsningar är egentligen viktigare än alla diskussioner om att Region Skåne skulle utvidgas. Viktigare är att Sydsverige i praktiken agerar tillsammans och är överens om att såväl kommunikationer som samarbete ska utvecklas.
När väl tågen går och resandeströmmarna blir tätare så kommer samarbete att bli allt naturligare. Småland och Blekinge ska heller inte rädas att Öresundsregionen är en motor som ger effekter långt norr om gränsen till Skåne.
Det handlar om en utveckling som kanske är mest positiv för dem som tidigare haft problem med kommunikationer och tillgänglighet. Fler kommer att pendla till Malmö och Köpenhamn från Markaryd och Älmhult, men därmed bor de ju ändå kvar och bildar underlag för en levande bygd.
Att Nils Dacke, Blända, Vilhelm Moberg och Elin Wägner kan bli nya namn på tågen är bara välkommet.