Samtidigt ville städerna skaffa sig monopol på handel och försäljning. Allt i god samstämmighet med furstar och stater, det blev ju enklare att beskatta handeln på det sättet.
Om vi håller oss i Skåne var sällan statsmakten lyckosam i denna strävan. Bara några få år på 1500-talet lyckades kungen i Köpenhamn upprätthålla dessa handelsprivilegier.
De skånska bönderna och godsägarna hade gemensamma intressen att kunna handla direkt även med utlandet.

Inte ens den stränga svenska centralmakten var helt effektiv under tiden från försvenskningen till näringsreformerna vid mitten av 1800-talet.
Kanske kan man säga att efter 200 år med nationalstater som huvudaktörer, ofta med en makt liknande de gamla feodalherrarnas över undersåtarna, så är det åter platsen, lokalsamhället, staden, regionen som blir det väsentliga.
Och det är där människan kan bli fri och utveckla sin potential. Vilket ibland innebär att vi måste ålägga oss både disciplin och målmedvetenhet.

En region som vaknat är som bekant Öresundsregionen, antingen man tar den snävt sydsvenska delen eller Sundets båda kuster.
Här finns nu kritisk massa och förutsättningar att agera med hela den globaliserade världen, att utnyttja dess möjligheter.
I veckan fick man ett nytt exempel på detta när Republiken Korea - Sydkorea i dagligt tal - utsåg sin första honoräre generalkonsul i Malmö, tidigare har Korea en i Göteborg.
En honorärkonsul är en representant för ett annat land, ofta en svensk medborgare, som oavlönat fullgör vissa diplomatiska sysslor: till exempel att hjälpa landets medborgare, eller att skapa kulturella eller kommersiella kontakter.
Den nya honoräre generalkonsuln är en känd företrädare för näringslivet, Sydsvenska handelskammarens vd Stephan Müchler.

Jag fick tillfälle att tala med den koreanske ambassadören Cho. Han förklarade att kontakterna mellan Korea och Sverige blev allt viktigare: 2 000 koreaner besöker varje månad Sverige, och många svenskar reser till Korea.
Att sjöfart är viktigt för Korea, som på grund av den stängda gränsen till kommunistiska Nordkorea politiskt är en ö-nation, gör det naturligt att vara representerat i Göteborg och Malmö.

Att Kockums traverskran nu finns och används i Sydkorea är kanske inte bara en slump.
Korea och Sverige verkar rätt lika i inriktningen på ingenjörsföretag med industriproduktion, och hög arbetsmoral, liten korruption och kvalitetsmedvetande.
Företagsnamn som Samsung, LG, Kia och Hyundai är ju välkända även i Sverige.
Men för handel krävs nya idéer, och dagen efter Koreamötet lyssnade jag till några yngre Malmöföretagare. Det var de tre nominerade företagen till priset Årets näringslivsrookie i Malmö. Två hade engelska namn: Good Old som sysslar med strategi för annonser i digitala medier, och Cool Stuff som säljer skojiga saker - kanske nu oftare producerade i låglöneländer som till exempel Kina än i Sydkorea. Ett heter Hövding och bygger på att utnyttja den akademiska miljön för att lösa problemet med att skapa en cykelhjälm som inte besvärar när den inte behövs.
Inga livsnödvändiga produkter, kanske någon säger, men säkert med stor efterfrågan och därför behövda.

Entreprenörskap handlar om att kombinera saker, organisation och idéer som finns och använda dem till att skapa något som människor är beredda att betala mer för eftersom det för dem är värt så mycket. Man skapar alltså värde som inte fanns tidigare.
Och en stad eller en plats där entreprenörer är framgångsrika i sin skapelseprocess är också framgångsrika.
Låt oss hoppas att Skåne förblir en sådan plats. Dit man kan komma och vara fri att utveckla sina idéer.