Efter flera år nederst i den politiska frysboxen så har den försvars- och säkerhetspolitiska debatten tagit ny fart. Viktigaste anledningen är förstås det svenska engagemanget i Afghanistan och de förluster trupperna där lidit.
Samt risken att regeringen i riksdagen skulle råka ut för en förödmjukande förlust i en fråga där landets utrikespolitiska ställning därmed riskeras.
Men det är också så att svenska folkets intresse för försvaret har växt igen. Fler upplever att världen är hotfull, utvecklingen i Ryssland ger dåliga vibrationer och debatten om försvarets urholkning har satt sig.
Intresset märks på en viss nytändning för debatten, vilket uppenbarligen varit bra för den årliga Pax Balticakonferensen i Karlskrona. Den handlar förvisso också om annat är försvar, Östersjöns betydelse har ökat sedan den första konferensen hölls 1989 med Sovjetimperiets begynnande sönderfall som kuliss. I dag går inte så långt från Karlskrona en ständig ström av fraktfartyg, och omsorgerna om Östersjöns miljö och vården av fisket växer för varje år.
Årets konferens hade den breda underrubriken "Hot och möjligheter - oroar vi oss för fel saker?" under vilken kunde samlas flera delområden.
Under ledning av Ann-Sofie Dahl framträdde fyra huvudtalare: Diplomaten Ingmar Karlsson diskuterade islam som eventuellt hot mot den europeiska identiteten och avfärdade i stort sett detta - extrema islamister var en minoritet och även en stor invandring skulle snart europeiseras.
Chefen för internationella avdelningen i försvarsmakten, general Mats Engman, talade om "Försvarets nya roll i Östersjöområdet". Intressant nog fanns var det tydligt att man åter talar om att upprätthålla landets integritet i närområdet.
En annan sorts integritet talade Pär Ström om. Nämligen de förluster av personlig integritet och den ökade kontroll som hoten från inte minst terrorismen förleder staterna att tillgripa. Är verkligen ett osäkert skydd mot några terrorattacker värt priset av en utvecklad övervakningsstat?
Alf Vanags från Riga handelshögskola diskuterade relationen mellan ekonomi, skatter och social säkerhet från synvinkeln av de baltiska staterna. Han tog även upp energiförsörjningen och eventuella försök från Rysslands sida att använda energivapnet - självklart kom också Nordsteamgasledningen genom Östersjön på tal.
I den fortsatta diskussionen bidrog Liudas Kolesinskas från Litauens energidepartement. Han talade bland annat om planerna på ett nytt kärnkraftverk, planer som triggat även Vitryssland och ryska Kaliningradområdet att planera sådant.
De mindre seminarierna var även i år lokaliserade till Kungsholms fort i inloppet till Karlskrona hamn. Fortet är med sina 330 år i funktion världens äldsta sådana militära stödjepunkt med kontinuerlig bemanning.
Sedan 1680 har svensk militär alltså funnits där, och nästan lika länge har fortet med jämna mellanrum varit hotat av indragning. Så även nu. Vilket förstås vore tråkigt.
Fördelen med en utbildningsplats som har tradition, och dessutom ligger på en ö där få distraherande ting lockar skall inte underskattas.
Karlskrona har en lika strategisk placering i Östersjön nu som när Karl XI bestämde att svenska flottans huvudbas skulle flyttas dit. Så är det faktiskt än mer för var dag som går, nu när Östersjön alltmer återtar sin betydelse som ekonomiskt centrum.
Och för den delen när vi precis som på 1600-talet inser att vår frihet och säkerhet kanske kräver att vi är aktiva långt utanför landets gränser.
