Idén om Malmöringen är lika enkel som genial.
Med Citytunneln i drift kan man skapa en ringlinje på de spår som blir lediga på kontinentalbanan och Öresundsbanan - bara i själva Citytunnel kan det vara platsbrist, men i värsta fall får det bli en hästskobana:
Malmö C-Östervärn-Persborg alternativt ny station Rosengård-Hyllie.
Malmöringen skulle avlasta bussnätet ordentligt och ge en snabb stadstågtrafik med hög kapacitet.
Allt verkade upplagt för snabb driftstart, kommunen har budgeterat de ganska få miljonerna som det hela kostar. Regeringen förklarade att det knappast behövdes något tillstånd de första två åren.
Men trafikverket - allt handlagt på lokal nivå - förklarade överraskande att de tolkade de tidigare tillstånden annorlunda än regeringen, och uttryckte farhågor för skadeståndsprocesser i det fall man fick persontrafik på kontinentalbanan.
Nu ska ju skadestånd bygga på faktisk skada, och bullret lär knappast bli nämnvärt värre jämfört med det som kommer från den tillåtna godstrafiken. Bullerskydd kommer med säkerhet att byggas ut.
Malmö stad har uppvaktat regeringen. Och i går var Socialdemokratiska trafikpolitiker på plats. Jag talade med trafikutskottets ordförande Anders Ygeman (S), som trots att han är Stockholmare var nästan entusiastisk över studiebesöket. Det handlade inte enbart om Malmöringen utan även om planerad HH-förbindelse och hotet mot DSB:s Öresundståg.
När det gällde Malmöringen menade han att det var viktigt att få i gång provtrafiken även om det under två, tre år kunde ge något mer buller.
Det är bra om oppositionen i riksdagen är med och stöttar processen. Förhoppningsvis säger regeringen samma sak som tidigare i våras, och preciserar det så att trafikverket inte kan misstolka det hela.
Mer allmängiltigt handlar det faktiskt om ifall det överhuvudtaget ska gå att starta ny spårbunden trafik i landet.
Om det inte går ens på befintliga banor där det gått persontåg bara för några månader sedan, hur ska man då kunna bygga ny järnväg? Miljöprocesserna kan ju dra ut i decennier. Och höghastighetsbanor ska vi inte tala om.
Det är något systemfel när lagstiftningen kan användas mot tågtrafik, som ersätter en bra mycket mer platskrävande, bullrande och utsläppsgenererande busstrafik - som växer år från år i städernas centrum, inte minst i Malmö.
Om miljölagstiftningen faktiskt blir ett ensidigt stöd för inte-på-min-bakgård-attityder, så kommer all utveckling att stoppas upp. Det finns också en tidsutdräkt som är helt vansinnig för handläggning och eventuella juridiska processer.
I minerallagen har vi motsatsen - där har exploatören i princip alltid rätt mot markägare och andra intressenter. Det är inte rätt det heller.
Men kanske kunde hamna någonstans mittemellan dessa ytterligheter?
Malmöringen är i alla händelser ett essentiellt intresse för hela Malmö, och faktiskt för kollektivtrafiken i Öresundsregionen som system.
