Tjugo år efter realsocialismens kollaps i Sovjetimperiet hölls denna vecka åter Pax Baltica-konferensen i Karlskrona, precis som varje år utom ett under dessa två årtionden.
Ett antal kvalificerade talare bidrog: Mats Bergquist, Kristian Gerner, Bo Kragh, Arne Bengtsson, Kent Härstedt, Allan Widman och Blekinges landshövding Gunvor Engström.
Man lär kunna fortsätta med konferenser i tjugo år till, ämnen i anknytning till Östersjöregionen finns det gott om och att själva regionen är hetare än på länge fick jag prov på under EU:s regionala dagar i Bryssel härom veckan.
Pax Baltica - pax är latin för fred och baltica syftar mest på Östersjön - är nog ett talande namn, även om det påminner om Sovjets famösa slagord om "fredens hav"; vilket mest betydde att Sovjetryssland inte ville utmana på sin farstukvist.
Då var Östersjön möjligen fredlig i betydelsen att den var tom, ett ingenmansland mellan öst och väst.
Nu däremot ökar handel och sjöfart för varje år - förmodligen till och med under dagens ekonomiska kris.
Och Östersjöregionen kan tänkas en ljus framtid. Här bor 100 miljoner - en hundradel av jordens befolkning. Men som står för nio procent av alla värden som produceras och sex procent av världshandeln.
Ändå var årets konferens en smula glåmig. Ämnet var de tre baltiska staterna Estland, Lettland och Litauen.
Dessa har ju drabbats hårt av recessionen, BNP faller med kanske en femtedel bara i år - om än efter år av stark ökning. Men med stora sociala påfrestningar som följd. Och i stort sett dagligen avslöjas nya ekonomiska trassel - med ett par svenska storbanker involverade.
Men dysterheten borde inte överdrivas. Skillnaden mot under den sovjetiska ockupationen är fundamental. Och dagens svårigheter borde kunna övervinnas.
Möjligen har politiken med fasta växelkurser mot euron varit negativ för de tre länderna.
Och att det uppenbarligen finns ett hot från ett allt mer aktivistiskt Ryssland är klart. Kanske inte ett renodlat militärt hot som man använde mot Georgien - åtminstone inte i den nära framtiden, men det finns andra sätt att utöva press och inflytande.
Karlskrona föddes ur den svenska stormaktens militära behov. Danskarnas blodiga försök att återerövra Skåne och Blekinge hade visat på stora brister i krigsmakten - inte minst flottan.
Och den unge segrande svenske kungen Karl XI satte i gång en rad reformer.
Bland annat skulle flottans huvudbas flyttas till Karlskrona. Där var den nära händelsernas centrum. Att 1600-talet hade ett mycket kallt klimat gjorde dessutom att isarna var ett större problem i Stockholms skärgård.
Pax Baltica-konferenserna hette de första åren Kungsholmsseminarierna efter Kungsholmen vid inseglingsleden till Karlskrona. Kungsholms fort är världens äldsta sådana anläggning i kontinuerlig militär drift. Där har svensk militär funnits i 329 år. Att planerna just nu är att avveckla fortet om ett drygt år gör en lite betänksam. Just nu är besluten inom försvarspolitiken tämligen förvirrade. Vad som gäller i dag behöver inte vara sant i morgon.
Försvaret ska förstås inte driva anläggningar som museiverksamhet, men om det finns likvärdiga utbildningsplatser så kan man gott ta historiska hänsyn.
Det är ju inte så länge sedan skärgården intill var skådeplats för en verklig incident med den sovjetiska ubåt som gick på grund i Gåsefjärden.
Vi hoppas alla att Östersjön ska förbli ett fredligt hav fyllt av handel, fiske, turism och verkliga eller imaginära broar mellan folken. Men ska freden bestå lär vi även fortsättningsvis behöva rusta oss för ett möjligt krig - historien lär att det är sättet att slippa utkämpa det på riktigt, eller se vår frihet gå förlorad.
