Skåne behöver inte en statens utsända "befallningshavande". Fram till 50-talet var det till och med konungens, men numera är det regeringen som utser.
Så skrev jag när Göran Tunhammar i april 2006 utsågs till ny landshövding i Skåne. Och det gäller förstås fortfarande när förordnandet går ut den förste juni år.
Precis så är det. Skåne har redan självstyrelse, fler län får det förhoppningsvis inom kort. Kanske är det viktigare att ha en landshövding som kan bidra till att företräda regionen som en sorts konstitutionell monark bredvid den folkvalda regionstyrelseordföranden!
Att det finns någon som axla ett ceremoniellt ansvar kan vara ett lika viktigt uppdrag.
Dessutom kommer det oavsett regionalisering att finns en statlig reglering där det gäller att få förvaltningen att fungera - samt också se till att den makt länsstyrelsen har inte drabbar medborgarna alltför byråkratiskt.
Vi har på kort tid fått två nya landshövdingar: Berit Andnor Bylund i Blekinge och Stefan Carlsson i Kalmar län.
Och nu ska då alltså en ny utses för Skåne.
Samtidigt utreds den statliga regionala förvaltningen, det kan bli så att antalet län minskas och att man därmed behöver färre landshövdingar. Och dessutom specialkompetens att slå samman det hela.
Stefan Carlsson skulle kunna vara vald med tanke på detta - med hans erfarenhet från sammanslagningen av landstingen i Skåne till Region Skåne.
Mycket talar för att Skåne kommer att ha en egen länsstyrelse och landshövding största delen av detta decennium.
Därmed ska posten besättas. med någon som kan uppfylla alla de önskvärda egenskaperna, vilket inte är lätt.
Inte mindre svårt blir det eftersom man bestämt att uppdraget ska avslutas vid 65 års ålder, möjligen plus ett till. Många av de lämpade har verkligen inte fullbordat sitt värv i övrigt då, inte minst kan det vara svårt om man ville ha någon från näringslivet.
I den heliga arbetslinjens anda kunde man ju tänka sig att höja slutdatum till minst 67 års ålder, helst 70.
Det hade inte hjälpt gamla tungviktare som Calle Sonesson (M) eller Ilmar Reepalu (S), men urvalet hade ändå blivit större.
Men med justering kunde en så vital 62-åring som Bo Lundgren komma i fråga. Samma år är Europaparlamentarikern Olle Schmidt född, och alltså också han snäppet för gammal.
Med en ny åldersgräns vore även Lars Leijonborg, 63, spelbar; han, som så stockholmare han är gjorde en stor insats för beslutet om ESS till Lund.
Med dagens regler kunde knappt Joakim Ollén, ett namn som nämns av vissa, komma i fråga mer än på gränsen.
Däremot fungerat en annan Ollén: Eva Östling Ollén, som nämns av ändå fler än Joakim. Och som kanske även sakligt är en riktigt tänkbar kandidat.
Näringslivsnamn finns inte så många, möjligen handelskammarens VD Stephan Müchler. regeringen gjorde ju Stockholms handelskammares motsvarighet Peter Egardt till landshövding i Uppsala.
Hur regeringen löser pusslet ska bli intressant att se. Det bör vara någon som spelar en roll i och för Skåne. Ungefär som jag en gång menade: Det behövs en personlighet på posten!
Den som blir landshövding i Skåne, biskop i Lund eller sportchef i Malmö FF har inte bara ett antal arbetsuppgifter att utföra, utan har en roll som förväntas spelas. Exakt hur den utförs är inte givet, det kan varieras minst lika mycket som en teaterpjäs. Men det måste finnas både en personlighet och den offentliga rollen.
