Skåne har permanentats, eller i alla fall Region Skåne. Regeringen föreslog i torsdags som väntat att försöken med självstyrelseorgan i Skåne och Västra Götaland ska permanentas.
Inte för att man skryter om det på regeringens hemsida eller i pressmeddelanden, men så är det uppenbarligen.
Därmed lade man ett förslag om vad allianspartierna enades om redan för över ett år sedan.
Och det är förstås bra.

Men man kan ju undra vad alternativet varit, att efter tolv år rulla tillbaka utvecklingen och förstatliga utvecklingsansvaret?
Inte minst i dagens läge - med industrikrisen i Västsverige och en Öresundsregion som för första gången på länge inte har extra draghjälp av ekonomin den danska sidan - skulle det vara våghalsigt av regeringen att ta över det fulla ansvaret.
Tillväxten har som bekant en klar regional dimension, och det är på regional nivå man har kunskaper att göra något.
Bra att lite klarhet skapats, men det är för bedrövligt att regeringen inte mäktat följa ansvarskommitténs förslag om regionalisering av Sverige, och öppna för underifrån skapade regioner i hela landet - man ger emellertid vissa möjligheter till Halland och Gotland.

Utredningen visade entydigt att regionaliseringen behövs för att få tillräckligt ut av skattepengarna framöver.
Och då behandlade ansvarskommittén inte ens demokratiaspekten av regioner, där beslut kunde flyttas närmare medborgarna - från Stockholm till regionen.
Men permanentning har det alltså blivit. Just när vi trodde att det var "regionförsöket" som skulle permanentas, det vill säga förbli just försök i all evighet. I stället blev det funktionen som permanentades.
Vill man vara elak kan man tro att Skåne utsatts för den sortens permanentning som innebär att håret fixas till för stunden. Mest en kosmetiskt åtgärd och inte någon medicin som botar för alltid.
Ty vad som är tydligt är att de befogenheter som getts Region Skåne inte räcker. Vi är alldeles för beroende av godtyckliga beslut långt borta, inte minst när det gäller infrastruktur som vägar och järnvägar.
Som det ser ut nu kan man inte riktigt lita ens på avsiktsförklaringar från banverk och vägverk eftersom det kanske inte finns pengar när löftena ska infrias. Det finns egentligen inga skäl att tro att det blir bättre när de två om några veckor blir trafikverket.
Öresundsregionen skulle med bara lite extra satsningar kunna bli en motor för hela södra Sverige och östra Danmark.

Men då krävs det att man från svenska och danska regeringen kommer loss och gör några snabba strukturella förändringar: Gränsproblematiken måste lösas eller åtminstone mildras ordentligt. Man bör fatta rambeslut om viktiga stora satsningar - en i ett sammanhang utbyggd E22, en ny fast förbindelse vid Helsingborg- Helsingör och snabbtåg mellan Köpenhamn/Kastrup och Stockholm respektive Oslo.
Får sedan Skåne möjlighet och resurser att bygga ut det regionala tågnätet och rusta upp övriga större vägar, ja då kan man se framtiden an.
Men då talar vi inte om permanentning, utan om makeover.
Ett första steg är att Skånes företrädare spottar upp sig och talar tydligt med regeringarna, främst den i Stockholm, men även den i Köpenhamn.