Regerande socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet presenterade i går sitt förslag till Malmö stads budget för 2008.
Allt skedde i bästa samförstånd, Ilmar Reepalu, s, lämnade vänligt ifrån sig ordet stora delar av tiden till Anneli Philipson, v, och Anna Norman, mp. Antingen har han gått på kurs, eller så är det enklare när det inte är partikamrater.
Men vänstermajoriteten i Sveriges tredje stad håller ihop ännu så länge. Till skillnad från förra perioden.
Så finns det också mycket pengar, så alla kan få sina hjärtefrågor tillgodosedda. Det går nämligen bra för Malmö och Öresundsregionen, och då får kommunen också mer pengar.
Nästan en miljard mer än detta år ska fördelas. Och även om den heta konjunkturen med stor inflyttning kostar pengar så är det ändå framtidstro.
Oppositionen invänder att mycket plottras bort på koalitionspartiernas favoritprojekt och menar att resurserna borde satsas på att upprätthålla kärnverksamheten – med alla de problem som finns inte minst i skolan. Och visst är det dyrt att regera i koalition, det har Reepalu fått lära sig.
Samtidigt verkar det nu finnas en enighet om att socialbidragsberoendet ska mötas med arbete i olika former. Vänsterpartiet har fått igenom någon sorts förtroendenämnd eller ombudsman som ska kunna ta emot klagomål från de som deltar i arbetsmarknadsinsatserna. Kanske inte riktigt vad den vänster som skällt om arbetsförnedringen är nöjd med?
Att Malmö växer kräver förstås att välfärdstjänster som förskola, skola och med tiden äldreomsorg också byggs ut. De närmaste åren ska till exempel cirka 3 000 förskoleplatser tillkomma, vilket inte enbart kostar pengar, utan också kan leda till problem att rekrytera personal.
Man kan undra om vänstermajoriteten är för låst vid att denna expansion ska ske i egen regi. Förnyelse och alternativ kan så klart finnas i kommunens förskolor. Men nog kan både rekrytering och utveckling gynnas om man stimulerar fristående förskolor att ta en god andel av utbyggnaden. För att inte tala om valfriheten för föräldrar och barn.
Nog skulle Malmö stad gynnas av att det skapas en livskraftig sektor av fristående förskolor och friskolor även i Malmö. Och nu när Mona Sahlin gett signalen att den socialdemokratiska skolpolitiken behöver förnyas, så kunde väl Malmös socialdemokrater gå först?