Cristina Husmark Pehrsson
är förstås sedan länge medveten om Öresundsfrågorna, hon är ju från regionen. Och hade hon tvekat om det så räcker fredagens hearing i Malmö för att stärka henne i tron.
En förmiddag med politiker och organisationer och en eftermiddag med allmänheten - den senare rymdes knappt i Börshusets största sal - räcker säkert för den "nordiska samordningsministern".
Hon förklarade att det efter detta borde vara slut med hearingar; nu var det dags för handling.
Med sig från mötet hade hon långa listor på problem och gränshinder som är tänkbara åtgärdspunkter.
Och hon lovade handling, men hon ville inte lova exakt vilka punkter som skulle åtgärdas, och hon menade att det inte var frågan om att utplåna alla skillnader mellan Sundets sidor:
- Vi är två länder och skall förbli det, förklarade hon.
Att det finns många som gärna skulle se en Öresundsidentitet som något tredje är uppenbarligen än så länge överkurs.
Däremot är skillnaden
mot den tidigare regeringen med Berit Andnor som ansvarigt statsråd nästan övertydlig. Redan har Cristina Husmark Pehrsson åstadkommit mer än vad som tog den förra regeringen åratal att göra. Den kom ju inte mycket längre än att Danmark gick med på att kompensera svenska staten med en del av de skattepengar som förloras på dem som bor i Sverige och arbetar i Danmark. Det vill säga om tanken handlade om statens kassa snarare än vad som ska vara bäst för medborgarna som individer.
Förutom hearingen har alliansregeringen hittills hunnit uppdra åt skatteverket att utvärdera skatteavtalet från 2003. Och år statistiska centralbyrån SCB att undersöka hur gränsöverskridande verksamhet ska kunna redovisas statistiskt; i dag kan den som jobbar i Danmark och bor i Sverige räknas som icke sysselsatt!
De långa listorna
med vardagsproblem för människorna kring Sundet borde det faktiskt gå att göra något åt. Man behöver inte önska att svensk, dansk och skånsk kultur blir en och samma bara för att man tycker det är konstigt att ett telefonsamtal eller ett brev mellan Malmö och Köpenhamn kostar mer än mellan Malmö och Luleå.
Eller att svenska betalkort inte går överallt på danska sidan, medan Dankort inte kan användas på den svenska.
Problemen med beskattning, socialförsäkringar som sjukpenning, a-kassa, föräldrapenning, och andra hinder för att fritt söka jobb på andra sidan gränsen måste rimligen få en lösning.
I många fall, som pensioner, är detta bara problem som återkommer ifall det blir vanligare att flytta runt i Europa, kanske bo och arbeta i perioder i flera länder. Därmed är också den bästa lösningen generell.
I många andra frågor är det snarare så att man från Sveriges och Danmarks sida ska lämna stor frihet åt respektive Region Skåne och Hovedstadens region att utforma system och regler i samförstånd.
Man får hoppas
att till exempel Region Skåne som medarrangör av ministerns hearing tar ansvaret för att hålla "problemlistorna" aktuella, fylla på med nya, men också notera när lösningar vidtas.
Samt alla inblandade organisationer fortsätter att hålla trycket uppe och ständigt påminner regeringen om vilka förväntningar man har.
Fredagen evenemang må ha varit den sista hearingen. Men det lär behövas en pågående debatt för att se till att den handling som nu utlovats faktiskt blir av.
Cristina Husmark Pehrsson har visat att hon har engagemang i frågan och vilja att uträtta något.
Det är därmed helt säkert inte hennes fel om en del beslut skulle hamna i långbänk eller inte bli verklighet. Snarare behöver hon stöd och backning för att övervinna de hinder som finns.
