Regeringen kom så med ett krispaket, även om en del anser det för litet eller kanske inte hårt nog. Drygt åtta miljarder till att hantera den stigande arbetslösheten, men också förebygga att den alls ökar.
Det är ett av många paket nu inför julhelgen, och ett som efterlängtats med samma iver som en i yngre tonåren väntar på guitar hero-spelet.
Men nu gäller det alltså ett krispaket tajmat precis efter riksbankens rekordsänkning av räntan med 1,75 procent. En sänkning som gör det svårt att gå mycket lägre, kanske 0,5 till efter jul – ränta kan ju inte gärna gå under noll.
Tillsammans med tidigare satsningar i statsbudgeten blir det en hel del, påpekar statsminister Reinfeldt. Liksom eftersom det handlar om pengar under i flera fall tre år. En hel del handlar om platser för arbetslösa.
Men en miljard ska gå till järnvägsinvesteringar.
Och nästan hälften av de åtta miljarderna går till ett rot-avdrag som ska stimulera till investeringar i människors bostäder. Ett par som äger en villa kan dra av upp till 100 000 i arbetskostnader.
Paketet blev väl inte en omedelbar succé, även om fredagens börsfall kanske mer var en recension av ny USA-statistik. Kronans sjunkande värde kan möjligen knytas till den stora räntesänkningen.
Ändå är det inte omedelbart lätt att se ett alternativ för generell stimulans. Sänkta skatter är det främsta alternativet: Då troligen momsen eller arbetsgivaravgifterna. Arbetsgivaravgifterna kunde gott sänkas med den smyghöjning som skett sedan sjukförsäkringskostnaderna sjunkit. Det vore rimligt att låta den vinsten komma företagen till del så att sysselsättningen kan hållas uppe.
Att rikta stora stöd till fordonsindustrin, som en del tycks vilja, vore mindre klokt, ännu värre vore att staten skulle gå in som ägare i eller av Volvo PV eller Saab Automobiles. Att Mona Sahlin leker med den tanken är mest ett tecken på att hon uppfattar oppositionens roll som att kritisera utan att behöva agera ansvarigt.
Det finns en stor överproduktion av bilar i världen, de ”svenska” märkena har tappat ännu mer än snittet,och även om företagen borde ha sin plats så är det otroligt att statligt ägande skulle göra susen; möjligen statliga miljarder, men dessa tas då från andra insatser somkan göra väl så mycket alternativ nytta.
Vilken denna nytta är blir också alldeles uppenbar om man som Sahlin vill investera de framtida pensionspengarna i bilindustrin. Vi som ska gå i pension om några decennier skulle nog föredra mer marknadsanpassade investeringar.
Svårt är också att se Volvo och Saab som helt självständiga företag, bilmodellerna bygger till stor del på moduler som de delar med andra märken. Framtiden torde också den kräva att man ingår i en större bilsfär.
De paket som borde finnas kvar för regeringen att dela ut är alltså en tänkbargenerell stimulans via skattesänkningar, men också beslut om viktiga infrastruktursatsningar. Till exempel är det möjligt att snabbt och enkelt få i gång utbyggnad av hela E22. Det skulle ge arbeten under hela den förväntade lågkonjunkturen samtidigt som utbyggnaden fås till lägsta pris och risker för överhettning undviks.
Vägen skulle också mycket snabbt löna sig.
Förbättrade kommunikationer skulle göra återhämtningen snabbare och underlätta att matcha ihop lediga jobb med arbetssökande. En annan strategisk investering vore att garantera att Max lab IV vid Lunds universitet kommer i gång.
I torsdags utsåg regeringen en förhandlingsman för finansieringen rimligen bör han först försöka, men om inte det går bör regeringen se till att denna viktiga forskningsanläggning byggs. En regering kan inte styra ekonomin fullt ut och bör oftast nöja sig med att ge goda förutsättningar för ekonomin att växa. Men lite kan man allt åstadkomma.
Och en del paket gör ordentlig nytta.
