En annorlunda historia. Anders Edwardsson går till storms mot socialdemokratiskt färgad historiebeskrivning. Foto: Peter J Olsson
En annorlunda historia. Anders Edwardsson går till storms mot socialdemokratiskt färgad historiebeskrivning. Foto: Peter J Olsson

Peter J Olsson: Att skriva historia

Publicerad
Uppdaterad
I veckan var jag på Kulturens restaurang i Lund och hörde historikern och författaren Anders Edwardsson presentera sin bok "En annorlunda historia - folkhemmet i nytt ljus".
I den menar han att bilden av svensk historia alltför länge präglats av en socialdemokratisk vinkling:
Landet låg mörkt och öde i medeltida förtryck och armod fram till Per Albin Hansson tog över 1932, och sedan har det moderna Sverige växt fram.
I sin skrift beskriver han ett alternativt synsätt - som kanske inte direkt är okänt i fackhistorien - om hur 1800-talets liberala reformer lade grunden till hundra år av enastående ekonomisk tillväxt.
Att den som inte studerar sin historia är dömd att upprepa den, brukar det sägas; underförstått upprepa misstagen och det dåliga som skett. Men även för att lära positiva saker är man tvungen att läsa historia.
Och det är självfallet så att vår egen plats och tid på jorden kanske förstås bättre om man har kunskaper i hur samhällssystem och stadsbild vuxit fram - ja, hur människorna som levde före oss tänkte, handlade och verkade.
Och Edwardsson har alldeles rätt i att historien är inte självklar i urval, vinklar och utgångspunkter. Framför allt gäller det den övergripande bild som ges av skolundervisning och i populära framställningar. Han ger en rad exempel.

Nu är ju inte studiet av tidsbundna historiska tolkningar något ovanligt i dagens historieforskning. Maja Hagermans något senkomna uppgörelse med den nationalromantiska bilden av Sveriges äldsta historia i "Det rena landet" är ett sådant exempel.
Och Edwardssons kritik av en historia med socialdemokratiska förtecken har ju tidigare kritiserats från vänster av Åsa Linderborg i hennes doktorsavhandling "Socialdemokraterna skriver historia".
Edwardsson skriver polemiskt och med allt annat än en torr fackprosa, man kan nästan höra hur upprörd han blir när han beskriver kampen mellan "frihetens vänner" och "frihetens fiender".
Det är förstås utomordentligt att sådana röster kommer fram. Historien är för viktig för att strömlinjeformas, det måste finnas plats för bilder och motbilder; det är nämligen först i skärningspunkten mellan dessa som vi kan närma oss sanningen.

Att Edwardsson ges ut på Timbro är förstås inte så konstigt, men tyder på att man där vill ge ett bidrag som går bortanför dagsdebatten. Historieboken har mycket riktigt getts ett stabilt inbundet yttre: Det är en bok som ska sparas och läsas länge.
Danska tankesmedjan Cepos, som på många sätt är Timbros motsvarighet har redan tagit sig in i historiedebatten. 2006 gav man under redaktion av Kasper Elbjørn och David Gress ut antologin "20 begivenheder der skapte Danmark" (Gyldendal). Den ger i just 20 nedslag en bakgrund till dagens Danmark. Men till skillnad från Edwardsson som främst håller sig till 1900-talet med utflykter till det sena 1700-talet så börjar den danska boken med Egtvedpigen, den bronsåldersflicka som hittats i en gravhög och med sin dräkt med bar mage och kort kjol om inte annat vittnar om att vi haft betydligt varmare klimat även i historiska perioder.
Cepos projekt är ju intressant eftersom det även behandlar Skånes historia före 1658.
Kanske är en sådan exposé nästa projekt för Timbro?
Vid sidan om Edwardssons bok vill jag åter tipsa om en annan aktuell historia som liksom honom ger en motbild till uppfattningen att politiken skapat välfärden och välståndet: Anders Johnsons "Fånga platsen - Guide till Sveriges företagsamma historia" (SNS Förlag 2008).
Också Johnson är för övrigt medveten om Skånelands speciella historia.
Peter J Olsson
Peter J Olsson

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag

Mest delat just nu