Fredrik Reinfeldt gav inga definitiva svar men uttryckte en sund skepsis inför tanken på att Sverige ska engagera sig alltför mycket i de fördjupade samarbeten som euroländerna kommer att tvingas till. Han har rätt instinkt. Det är i första hand länderna i eurozonen som måste reda ut krisen och vi bör så långt det är möjligt hålla ett eftertänksamt avstånd.

I övrigt nämndes eurokrisen bara pliktskyldigt under partiledardebatten. Socialdemokraternas representant Mikael Damberg lyckades inte göra sitt partis analys, i den mån den finns, tydligare. Däremot var han på hugget i skoldebatten, med sitt goda förslag om att göra sommarskola obligatorisk för elever som inte nått kunskapsmålen. Det är glädjande att Socialdemokraterna engagerar sig konstruktivt i den ödesfråga som de vikande skolresultaten är.

Partiets numera obligatoriska prat om "näringspolitik" var däremot lika luftigt som vanligt. Företagarna själva nämndes inte annat än som representanter i de olika samarbetsråd Socialdemokraterna inbillar sig är nyckeln till ett blomstrande företagsklimat.

Det var överlag en ganska oinspirerad debatt, där ingen sa någonting oväntat. Göran Hägglund rasade mot förslag om ökad kvotering av föräldraförsäkringen, Jonas Sjöstedt mot riskkapitalister i välfärden och Fredrik Reinfeldt försvarade arbetslinjen.

För inte så många år sedan talade partiledarna gärna om miljön. Igår var det bara Åsa Romson som gjorde det. På de borgerliga företrädarnas repliker lät det som att klimatkrisen inte finns eller saknar betydelse. De dundrade mot Miljöpartiets föreslagna skatter på lastbilar och flyg utan att själva verka det minsta bekymrade över ökade utsläpp från sinande fossila bränsleslag.

Ett Sverige med ständigt fler tunga lastbilar är förhoppningsvis inte regeringens framtidsvision.