Vårdvalet i Skåne, eller hälsovalet som man kallar det, bidrar det till kvalitet i vården?

De frågorna är inte alltid så lätta vilket vi vet från motsvarade frågor om friskolor och andra valfrihetsreformer. Att valfriheten i sig är ett värde och tillför kvalitet är närmast en självklarhet.

Men hur står det till med kvaliteten i vården.

Region Skånes revisorer har genomfört en av många studier, en som i dag behandlas av regionstyrelsen. Det är alltid ett bra sätt att se hur beslut och effekter förhåller sig till varandra.

Rubriken om granskning utifrån ett kvalitetsperspektiv är spännande, men lovar möjligen för mycket.

Rapporten visar på ett problem som är att de enskilda vårdgivare som är anslutna inte på samma sätt som regionens egna enheter till de IT-system som finns och som bidrar till att ge god service åt patienterna.

Det är bara att hoppas att man arbetar med frågorna, även om IT-stöd i vården lär utvecklas med en hastighet som nog gör att vi kommer att se återkommande skillnader även framdeles. Bättre lär det dock bli.

De andra "förbättringsområde" som pekades ut handlar kanske mindre om vad vi som patienter upplever som kvalitet, utan mer om hälsovalssystemet stämmer överens med och bidrar till genomförandet av de beslutade målen i övrigt.

Främst handlar det om att flytta behandlingar från sjukhusen till det som kallas primärvården. Inte minst har ju diskuterats den ökade sökströmmen till akutmottagningarna.

Och då reses frågetecken till om styrsystemen fungerar i rätt riktning. Vilket då bland beror hur man styr besöken med patientavgifter respektive ersättning till vårdcentraler och andra primärvårdsenheter. Och hur uppdraget ser ut, och hur jourmottagningar fungerar.

Delvis handlar det om något man kallar täckningsgrad, vilket handlar om hur mycket som man klarar av i förhållande till vad som remitteras vidare.

Där kan ju finnas en balansgång, vilket blir lönsammast: att skicka i väg alla de minsta knepiga fall, eller tjuvhålla på remisser när de borde ha sänts vidare.

Allt löser man nog inte med ekonomiskt finjusterade styrsystem. Utan genom att lita till professionaliteten hos sköterskor, läkare och andra i vården.

Just sökandeströmmarna ska man förstås uppmuntra att söka rätt. Men går inte det får man nog ändra sig och tänka om, det kanske inte är fel att ha två sorters akuter: en för dem som kommer med ambulans eller är dödssjuka, och en för dem som behöver just en valig läkarmottagning.