Idrottsmalmös eviga sorgebarn Redhawks var igår tillbaka i tingsrätten för fortsatta rekonstruktionsförhandlingar. Det såg ganska ljust ut, sjuttiotvå av åttioåtta fordringsägarna hade accepterat en nedskrivning av skulderna med sjuttiofem procent. Förmodligen resonerade de att det är bättre att få tillbaka tjugofem procent av pengarna än ingenting alls, vilket alltid är risken vid en konkurs. Kanske klappade något hjärta också för klubben, eller så såg man en möjlighet till fortsatta affärer när Redhawks kommer på fötter igen om man visar lite god vilja nu.
Lite siffror: för att få igenom en avskrivning på mer än femtio procent av den totala skulden behöver man ett godkännande från minst tre fjärdedelar av fordrings ägarna vars fodringar dessutom måste uppgå till minst tre fjärdedelar av den totala skulden. Det första var alltså inget problem, och de sjuttiotvås gemensamma fodringar uppgick med nöd och näppe men dock ändå till sjuttiofem procent av de cirka 15 miljoner Redhawks är skyldiga totalt.
Allt frid och fröjd, således, tills skatteverket under pågående förhandling trollade fram en ny skuld på 126 000. Skulden härstammar från taxeringsåret 2011 och ska vara betald först maj 2013. Klubben hävdar sig aldrig ha hört talas om just den fodringen förut, och det bekräftar skatteverket. Dock ändå, lagd till de tidigare summor Redhawks var skyldiga myndigheten tippar procentsatsen åt fel håll och klubben har plötsligt bara godkännande från innehavarna av 74,1 procent av fodringarna, om än fortfarande mer än 75 procent av fordringsägarna. Skatteverket motsatte sig överhuvudtaget en så kallad accorduppgörelse, eller överenskommen skuldnedskrivning, oavsett procentsats.
De hade dock bara delvis siffrorna på sin sida, för en femtioprocentig nedskrivning krävs 'bara' godkännande från tre femtedelar av respektive fordringsägare och fodringar, och det blev alltså tingsrättens beslut. Redhawks får sin rekonstruktion, men den kostar dem några millioner mer än de hoppades på.
Senast i juni i år hade Redhawks ett möte med skatteverket där man gick igenom aktuella skulder, då fanns de 126 000 inte med. Inte heller har klubben meddelats om den nya fodringen sedan dess. Hade de fått den så sent som i onsdags hade pengarna kunnat betalas in, inte räknats till de 15 miljonerna, och den sjuttiofemprocentiga nedskrivningen hade accepterats.
Men skatteverket meddelar den först under pågående förhandlingar. Klubbens ordförande Tommy Qvarfort bönar att myndigheten i alla fall ska gå med på att skriva av de 126 000 så att den första uppgörelsen kan gå igenom, men handläggarna är obändiga.
Det kan naturligtvis hävdas att Redhawks får skylla sig själva. Skulderna är deras, och det är den andra rekonstruktionen på tre år. Det är kanske inte konstigt att skatte verket förlorar tålamodet. Och formellt har de helt rätt i sitt agerande.
Men att man har rätt att göra någonting innebär inte alltid att man bör. Och att inte meddela Redhawks om den nya fodringen före gårdagens förhandlingar, trots att man från skattverkets sida rimligen måste ha förstått vilka konsekvenser det skulle få, snuddar vid den typ av fulspel myndigheter bör hålla sig för goda för.
Styrelsen är utbytt, avbön gjord, budgeten reviderad, och återuppbyggnaden av laget följs av tusentals. Redhawks försöker. Ett lag är alltid mer än ett företag, och för en stad som Malmö är allt som samlar invånarna snudd på ovärderligt.
