Igår tog Cypern över ordförandeklubban i EU. Det enda roliga med det är att riksbankschefen heter Panicos, Panicos Demetriades. Annars är det dystert. Den lilla nationen, 840 000 invånare, på södra delen av ön har usel ekonomi. Bankerna är på väg att gå omkull, statsbudgeten är ett moras.
Till helgen behöver Cypern 2,8 miljarder euro för att staga upp den näst största banken. Det totala behovet av nödlån ligger runt 10 miljarder euro. Eländet beror på en mix av lån till Grekland, fastighetsbubbla och politisk oförmåga att reformera en ineffektiv ekonomi. Till exempel är lönesumman för offentlig sektor den största inom hela EU, sett som andel av BNP.
För några år sedan lovade Cypern att minska antalet statsanställda. För fyra som gick i pension skulle bara en ny anställas. I mars i år kom statistiken. Totalt hade TVÅ tjänster försvunnit. Och medan anställda i företag fått se sina löner sänkta med 10-20 procent, och många blivit arbetslösa, har de offentlig anställda fått påökt. Inte lika mycket som vanligt, men ändå.
Cypern borde aldrig ha fått komma in i EU så länge ön är delad.
På andra sidan FN:s buffertzon, som går 18 mil tvärs över ön, ligger turkcyprioternas republik - endast erkänd av Turkiet. Zonen bevakas av drygt tusen FN-anställda; det kostar drygt 400 miljoner kronor om året.
På norra Cypern finns 30 000 turkiska soldater och knappt 300 000 invånare.
När nu EU-Cypern ber om nödlån borde unionskamraterna villkora generositeten med att kräva ett enighetsavtal. Det finns ett FN-förslag från 2004. Det är bara att uppdatera och skriva på. Även om grekcyprioterna tidigare förkastat avtalet i en folkomröstning så är läget ett annat nu. Då trodde man på en ljus ekonomisk framtid tack vare EU-medlemskapet. Nu är det rena natten.
Medan det är svårt att se hur Grekland ska få fart på tillväxten är det mycket enklare att se möjligheter för Cypern. På turksidan finns sex universitet med 40 000 studenter, alltså kvalificerad arbetskraft med måttliga löneanspråk. Många internationella företag skulle gärna etablera sig där; att de inte redan gjort det beror på att turk-Cypern är utsatt för ekonomiska blockader, inte minst av EU.
Ett enat Cypern, om än en federation grundad på modersmål, skulle locka ännu fler turister och flyttvilliga pensionärer som söker värme.
Det är en skam för Europa att FN sedan 1964 behöver ha en fredsbevarande styrka på Cypern. Berlin har blivit en gränslös stad, men i Nicosia skär murar fortfarande rakt igenom den gamla staden. Att en gränspassage öppnats på huvudgatan Ledra är ingen tröst.
EU grundades som ett fredsprojekt. Genom att pressa Cypern till enighet kan unionens toppolitiker visa att de inte glömt varför de åker på alla dessa toppmöten. Och dessutom bidra till den ekonomiska framgång alla längtar efter.
