Varför syns det så lite i Malmömedia? Frågade en Stockholmsk vän efter den senaste affären med antisemitisk touch.
Jag svarade att så är det väl inte, men frågan är om vi har börjat vänja oss i alltför hög grad.
Om vi inte bryr oss om Fox Television eller amerikanska judiska organisationer - de är kanske dåligt informerade, så kanske vi ska bry oss när tyska kvalitetstidningar räknar upp Malmö till sammans med Budapest som skyltfönster för en ny antisemitism.
Det är lite för mycket just nu. Melodifestival och allt till trots så är Malmöbilden lätt skakad av detta rykte - nästan mer än vad serieskyttar eller duellerande klaner eller ganstergäng kan åstadkomma.
Det var ju ändå i Malmö som demonstrationerna urartade vid Davis Cup-matchen mellan Sverige och Israel - och kommunledningen bestämde att den fick spelas utan publik. Kommunstyrelsens ordförande Ilmar Reepalu sa också att han personligen helst ville stoppa matchen. Därmed gavs huliganerna rätt och frågan är om inte den uppmuntran bidrog till att göra dem mer oresonliga.
Värst var ändå när en fredlig demonstration för fred - men också för Israel - angreps och stoppades på Stortorget. Våldet fick segra i Malmö.
Vad Ilmar Reepalu personligen anser om att Israel nu ska tävla i Eurovisionsschagertävlingen i Malmö vet vi inte. Som kommunstyrelseordförande har han i alla fall bidragit till att ESC kom till Malmö. Och det vore väl lite märkligt om sångtävlingen fick ske utan publik? Men det var ju lika märkligt att spela tennis med endast inbjudna gäster.
Nu har säkert de flesta av de våldsamma demonstranterna från 2009 växt upp och skaffat familj, så det är nog mindre risk att man lyckas samla sig även 2013 för kravaller. Men risken finns.
Och i mellantiden borde Malmö ta tag i frågan om det antisemitiska ryktet.
Ilmar Reepalu har ju en skuld inte bara genom uttalanden och beslut i samband med Davis Cup-matchen. Vi vet alla de utspel han gång på gång gjort som åtminstone kunnat tolkas som skuldbeläggning av Malmös judar eller att skjuta skulden på en israelisk lobby i USA.
Nu har en framstående socialdemokrat i Malmö till dabbat sig, Adrian Kaba, ersättare i kommunstyrelsen, är också ledarskribent i tidningen Tro och Politik, organ för Socialdemokrater för Tro och Solidaritet - tidigare Förbundet Sveriges Kristna Socialdemokraters Förbund, även kallad Broderskapsrörelsen. Namnändringen är för att organisationen ska samla socialdemokrater även från andra religioner än den kristna.
I en ledare i julinumret kopplade han samman norske terroristen Anders Behring Breivik med bland annat en "judisk-europeisk högerextremistisk sammansvärjning". En konspirationsteori med starka antisemitiska drag.
Kaba har i efterhand delvis tagit tillbaka påståendena och har dessutom avlägsnats som ledarskribent. Han kan dock ingalunda avfärdas: Han var riksdagskandidat 2010 och har länge framstått som en politiker med många goda egenskaper, och då tänker jag inte bara på att han föreslog en staty av Zlatan Ibrahimovic i Rosengård. Inte heller har han osjälvständigt gått i Reepalus ledband, till exempel tog han avstånd från Reepalus förslag om temporära medborgarskap.
Det börjar faktiskt bli dags att ta itu med Malmös rykte. Det är uppenbart skadligt för staden. Ansvaret för att reda upp härvan ligger förstås i första hand på de som satt staden i rävsaxen.
Men alla som älskar Malmö måste dra sitt strå till stacken.
