Cykling är ganska hett som politiskt ämne, eller i alla fall som snackis, i Malmö.
Just nu går debattens vågor höga efter att en film på Youtube visar hur Malmö stad "stjäl" cyklar vid Triangeln och i närheten av den nya City­tunnelstationen. Felparkerade cyklar fraktas sedan till stadens utkant och får lösas ut mot en avgift - det finns ju inga registreringsskyltar eller ens vindrutor att fästa p-lappar på.

Ännu har det inte blivit politik av detta, men häftiga känslor brukar kunna utnyttjas.
Byråkratins instrumentella förnuft säger att utryckningsfordon inte får hindras, och cykelansamlingar är besvärliga för handikappade.
Malmös självbild säger: Cykla utan hjälm och fåniga specialkläder - sådana kan Stockholm syssla med; ju rostigare cykel, desto bättre; och klart jag parkerar lite charmigt slarvigt på trottoaren hellre än att gå 50 meter från cykelstället.
I Lund är det inte mycket annorlunda.

Samtidigt är cykelstölder ett irritationsmoment för ­ vanligt folk, som ofta inte vet om cykeln finns kvar när de ­ kommer ut.
Politikens finrum är förstås för cykling, inte minst sedan Miljöpartiet blivit Skånes mest makthavande parti: I vänsterkoalition i Malmö, i högerkoalition i regionen, och med ett avvisat anbud att gå direkt från vänster till höger i Lund.
Men politiken handlar om disciplinering, långt från den anarkistiska verkligheten.

Cykelbanor ska byggas och göras säkrare. Malmö/Lund/Ängelholm/valfri kommun ska "bli bäst i landet" på cykling.
Inte minst talas för en "cykelmotorväg" - detta något ­ paradoxala namn - mellan Lund och Malmö, där en fyr­ filig cykelväg ska bereda såväl vanliga cyklister som ­ fartmonstren utrymme att ta sig mellan städerna för egen maskin.
De politiska ambitionerna kommer att rulla på med ganska hög växel i, det är lätt att förutspå. Och klokt är nog det - cykel är ett utmärkt transportmedel i stads­trafik.

Konflikten mellan anarki och ordning har förstås sin egen logik. Det klokaste är ändå om kommunernas styrande inser att det är onödigt att ta till lika drastiska metoder som i Malmö.
Det räcker gott att erbjuda bra parkeringar med låsmöjligheter, kanske övervakning. Samt att främst ta itu med cykelvrak som bara övergivits på cykelparkeringen och de cyklar som står alldeles direkt olämpligt så att ingångar blockeras och färdtjänsten inte kommer fram.
Cyklisterna bör möta det med ett lite mindre anarkistiskt cyklande. Ställ cykeln i stället i stället, som ord vitsen lyder.