Den goda nyheten är att Egypten har hållit ett fritt presidentval med flera kandidater. Den dåliga är att de två kandidater som återstod efter första valomgången innebar ett val mellan pest och kolera. Den ännu sämre är att militären har stärkt sitt grepp om landet.
Sedan Mubarak störtades - eller mer korrekt: sedan militären tog sin hand ifrån honom - har Egypten i praktiken styrts av en militärjunta. Det så kallade Scaf, militärrådet, har nu via dekret beslutat att tilldela sig också den lagstiftande makten, i väntan på ett nytt parlamentsval.
Förra veckan upplöste författningsdomstolen parlamentet och, då det handlar om domare tillsatta under Mubarak, finns det goda skäl att ifrågasätta domstolens självständighet och legitimitet.
Men känslorna måste ändå vara blandade i militärrådet. Generalerna har varit dåliga politiker och har tacksamt noterat att politikerna i parlamentet varit minst lika dåliga. Det finns faktiskt anledning att lita på att militärrådet verkligen vill lämna ifrån sig den formella makten till ett civilt styre - under förutsättning att de får behålla sina privilegier och inte riskerar att ställas till svars inför civila domstolar.
Den politiska instabiliteten slår hårt mot den egyptiska ekonomin. Precis som Grekland går landet miste om viktiga turistinkomster. De gigantiska bröd- och energisubventioner gör stora hål i statsbudgeten. Generalerna vill inte att det stigande folkliga missnöjet ska kanaliseras mot militären. Då är det bekvämare att låta politiska nickedockor ta stötarna och sedan fortsätta att styra bakom kulisserna. Men Muslimska brödraskapets växande politiska inflytande innebär att maktkampen har skärpts.
Bland många av ungdomarna som gjorde uppror på Tahrirtorget finns ett utbrett missnöje med att deras revolution har kidnappats av andra krafter. Oavsett vad presidenten heter lär de folkliga protesterna ta ny fart.
Det är, som sagt, en delseger för demokratin att presidentvalet faktiskt har genomförts. Men hur mycket makt har valet egentligen handlat om? Huset byggs utan ritningar; ingen vet i dag vilka befogenheter den nye presidenten får, då det konstitutionella jobbet inte är klart. Och det ligger nära till hands att tro att författningen kommer anpassas efter person. Blir det en islamist som president vill militären försöka avlöva ämbetet så mycket det är möjligt.
Långt innan rösterna är färdigräknade har både brödraskapets kandidat Muhammad Mursi och militärens favorit Ahmed Shafiq hunnit utropa sig till segrare. Militärrådet uppgav i går att makten ska överföras till den nyvalde presidenten i slutet av denna månad.
Men den reella maktkampen fortsätter. Utmaningen för Egyptens nya president är pyramidal.
