Det gäller att vara både ödmjuk och kaxig i politiken. Och kunna luta sig mot ett partiprogram som känns fräscht och ligger i tiden. I valet 2010 fick Folkpartiet ungefär 420 000 väljare på ett partiprogram vars ursprung är från 1997 men som hottats upp under årens lopp. Till valet 2014 är det dags för ett nytt och som nu är i full färd med att utarbetats och putsas till för att börja användas nästa år.

"2000-talet kommer att tillhöra liberalismen som 1900-talet tillhörde socialismen", som partiledaren Jan Björklund självsäkert sammanfattade vid ett möte med partiets programkommitté på Bäckaskog slott utanför Kristianstad förra veckan.

Ett nytt partiprogram är inget som snickras till på en kafferast. Inte för något parti med självaktning. Helst ska de visionära tankarna hålla och kännas realistiska så där 15-20 år framåt i tiden. Så det gäller att höja blicken. Vilka utmaningar står Sverige för i en globaliserad värld? Vilka reformer behövs för att stärka landets konkurrenskraft och hur får fler människor chansen?

Liberalerna känns trygga i sin övertygelse där på konferensslottet med kungliga anor, god buffémat och framdukade kaffebord. Alla känner alla, lite stor ­ familj över det hela. Och en enorm lyhördhet inför en ström av intressanta talare.

En av dem slår fast att faktiskt har världen aldrig varit så bra som i dag i form av minskad fattigdom, jämfört med tidigare. De flesta är ense om att det inte finns något alternativ till globaliseringen eftersom alla länder gynnas. Men det betyder inte med automatik att alla grupper i ett land också gör det. Det är också kristallklart att denna globalisering är ostoppbar och ofrånkomligt leder till en ökad lönespridning. Men därmed också initialt ett effektivt konkurrensverktyg för ökad standard i länder som vill upp.

För de församlade utgår inte individens frihet från staten eller andra kollektiv utan från den enskilde människans önskemål och behov. Således ska en bra arbetsrätt se individen i stället för kollektivet. Först vid egen försörjning får man egenmakt. Annars är friheten egentligen bara en bluff.

För att saxa mellan budskapen i de många framträdandena talades det om förträffligheten med obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, en större lönespridning samt att jämlikheten i skolan inte handlar om att alla ska få samma betyg. Inbjudne Fredrik Sjöholm, professor i nationalekonomi vid Lunds universitet, slog nästan skamset fast att: "det bedrivs väldigt medioker forskning i Sverige". Och visst är det märkligt att vart femte rekryteringsförsök i Sverige misslyckas för att man inte hittar rätt kompetens.

Flera känsliga sanningar svarade nationalekonomen Åsa Hansson vid Lunds universitet när man renodlat kom in på skatter. Hon menar att fastighetsskatten är den mest enkla att återinföra. Och sa att medan vi har ett ränteavdrag på 30 procent på huslån har ju staten slutat att beskatta fastigheterna. Å andra sidan - vilken politiker med överlevnadsinsikt vågar utmana landets villaägare? Och med ett garanterat prisras som konsekvens.

Ett nytt partiprogram handlar inte bara om vilja och engagemang utan också levererat i trovärdigt omslagspapper. Ordförande för den 22 personer starka truppen som håller i trådarna är Christer Nylander, deckarförfattare och riksdagsledamot från Kristianstad. Ett väldigt prestigeladdat uppdrag, så klart. Så vad tycker han. Jo, mycket. Men en sak fastnar: Det är viktigare med lika chanser snarare än lika löner.