Politiken har sina särskilda ritualer

Och Stefan Löfven har inte sagt något annorlunda sedan han bytte arbetsgivare från kärnkraftsvänliga IF Metall.

Att S plötsligt skulle ansluta sig till alliansens energi­politik med nya reaktorer bara för att man bytt parti­ledare handlar om rent önsketänkande. Däremot har Löfven möjlighet att vrida partiet mot en mer realistisk syn när det gäller kärnkraften.

Dels har han ju med sin bakgrund en naturlig auktoritet på detta område, dels har han ett starkt mandat att förändra, och inte bara partiets energipolitik. Anledningen är enkel: ju fler partiledare som kickats desto säkrare sitter den senast valde.

Till ritualen för varje S-ledare hör numera att önska sig en "långsiktig energipolitik", som håller över ett val. Löfven säger att han gärna sätter sig ner och snackar med Reinfeldt. Sådana uttalanden kostar absolut ingenting, utan är ämnade att förmedla bilden av ansvarstagande.

Men vad ska Löfven då snacka om? Vädret? Schlagerfestivalen?

Han har ju inget som helst förhandlingsmandat från partiet om kärnkraften. En kursändring måste först förankras och förhandlas internt.

I söndagens Agenda sa Löfven ingenting av substans. Där handlade det om att befästa bilden av Juholts antites: absolut inga "yvigheter", hålla sig inom ramarna, utstråla lugn och ro.

Så han snackar, men har inget konkret att säga. Vad tycker Löfven om vinster i välfärden?

Svar: partiet håller på med en utredning.

Vad anser den nye S-ledare om förmögenhetsskatten?

Svar: partiet håller på med en utredning.

Vilken roll Håkan Juholt ska få i partiarbetet

Steget från facket till politiken är långt, påpekar förre S-ministern Hans Karlsson i en läsvärd intervju på nätsajten Dagens Arena. Karlsson konstaterar: "Det är en helt ny värld som stackars Löfven måste lära sig."

I den fackliga världen strävar man efter konsensus, i politiken handlar det om att tydliggöra skillnader, sammanfattar Karlsson.

Snart är smekmånaden över. Löfven måste visa att han gör politisk skillnad.