När det gäller valfrihet i hälso- och sjukvården var Skåne en föregångsregion. Och resultatet har varit bra.
Även om förstås justeringar alltid får ske under genomförande - och man måste inse att det aldrig är försent att göra om och göra bättre.
I över tre år har valfrihet funnits i Skåne när det gäller det som kallas primärvård: de som möter patienterna först på läkar- och sköterskemottagningar, men också inom förebyggande vård.
Enligt siffror i måndagens Sydsvenskan så har de offentliga vårdcentralerna tappat 52405 patienter till privata. Till det ska förstås läggas de som valt en annan offentlig vårdcentral, men över femtio tusen har kunnat välja bort en vårdcentral till förmån för en som upplevs bättre.
Bara det är en välfärdsvinst av stora mått.
I dag finns 87 offentligt drivna vårdcentraler mot 89 före reformen, och 61 privata mot 39 före 2009.
Det är inte bara valfriheten som ökat, utan också i någon mån principen för pengatilldelning. Lite karikerat kunde man säga om förr det bästa sättet att få ökade anslag var att ha en verksamhet som inte fungerade, så var taken med hälsovalet att pengarna skulle gå till de enheter som fungerade bäst. Dessa skulle också kunna bygga ut, medan enheter som inte attraherade patienter fick göras om eller läggas ner.
En kritik som kan riktas mot Region Skåne är att friheten att agera lakalt och förändra sig efter patienternas behov kanske inte varit tillräckligt stor.
Åtminstone till en början fungerade inte alltid jourverksamheten som det var tänkt.
Människor blir mer aktiva och mer välinformerade, och ställer i dag större krav på mottagningstider som passar dem, och på snabb undersökning och behandling. Det har inte kommit med hälsovalet, men har förstås inte heller avskräckt de nya kraven.
En oförutsedd utveckling har varit det allt större trycket på akutmottagningarna. Fler och fler söker sig dit - SUS-akuten i malmö var i princip för liten redan när nybyggnaden öppnade, och personalen blev överbelastad. EN annan effekt är förstås att de akutfall som mottagningarna är tänkta för kanske får svårare att komma till.
Lösningen är förstås att bejaka McDonalds-vården, men kanske inte på den dyra riktiga akuten. Det kan till exempel behövas jourläkarmottagningar i anknytning till akuten.
Andra framtida utvecklingslinjer kan vara att utgå från att de flesta med arbete är knutna till en företagshälsovård. Kanske är det lika bra att företagshälsovården kan ta ett större ansvar även för sjukvård?
Hur framtidens sjukvård ser ut kan vi riktigt veta. Den ser som sagt var helt annorlunda ut än för tre år sedan. Vad vi kan hoppas på är att den inte slutar utvecklas.