Inte heller årets skolresultat för Malmös niondeklassare är något att fira.
Var fjärde elev har för dåliga betyg för att komma in på en högskoleförberedande gymnasieutbildning.
Då ska man veta att ungdomsarbetslösheten bland ungdomar utan gymnasieexamen är 40 procent.
Malmö ligger sammantaget nio procent under riksgenomsnittet för gymnasiebehörighet. Skillnaderna mellan Malmöskolorna är dessutom enorma. På Rönnenskolan kommer 97,7 procent in på gymnasiet medan det på Rosengårdsskolan bara är 26,2 procent. Trots att det geografiskt bara skiljer några hundra meter mellan Bergaskolan och Linnéskolan ligger behörigheten bland Bergaskolans niondeklassare 20 procent över.
Så varför denna ständiga skillnad? Forskning visar nu på ett starkt samband mellan föräldrarnas utbildningsnivå och barnens skolresultat. Och där föräldraengagemanget har en avgörande betydelse för framgång eller strul och misslyckande. En viktig parameter i sammanhanget är om man är utlandsfödd eller inte.
Det tråkiga är nämligen att de utlandsfödda eleverna fortsätter att halka efter sina svenskfödda klamrater. I diskussionsunderlaget: "Skolan och staden" framtaget för Malmökommissionen och vars slutrapport ska presenteras för Malmö kommunstyrelse i december, presenterar författaren och professorn Niad Bunar många intressanta uppgifter.
Medan svenskfödda niondeklassare under åren 2000-2009 hade en stadig gymnasiebehörighet på runt 90 procent minskade den från 63,8 procent till 45,1 procent under samma period för nior födda utanför EU. Alltså ett ras på nära 20 procent på tio år.
Ett populärt instrument att tackla problemet har varit så kallade förberedelseklasser för nyanlända elever i väntan på att kunna slussas in i en "vanlig" skolklass. Men kritiken växer. Undervisningen sker i avskildhet motverkar därför integrationen. Likaså att regelverket är luddigt och valideringen svår.
Den stora behörighetsskillnaden till gymnasiet mellan skolorna handlar ju så klart inte om intelligens eller begåvning. Utan i stället om elever och föräldrar som vill något mer och därför söker sig bort från de utsatta skolorna i de utsatta områdena genom att välja något de tycker är bättre.
Man kan säga att friskolor motverkar boendesegregation för dem som vill röra på sig. Men förstärker kunskapssegregationen för dem som gör valet att inte välja. På skolforskningsspråk kallas det här sökandet efter bättre kunskapskolor för "cream-skimming". Som så klart skulle kunna stoppas om det fria skolvalet förbjuds. Men vem är så inskränkt och vill trampa på en individs drömmar och ambitioner genom att stödja det?
I veckan presenterades en beställd OECD-studie över Region Skånes styrka och svagheter. Den slår fast att Skåne är en stor kunskapsregion med en jämförelsevis väldigt ung befolkning. Det är bra. Mindre bara är att denna unga befolkning generellt sett har en låg utbildningsnivå.
Nihad Bunars övergripande förslag till Malmö kommun är en större samverkan på likvärdig grund mellan skolan och hemmet. Och där skolan erkänner att alla föräldrar oavsett vilken socioekonomisk och etnisk bakgrund de än har, och alldeles oavsett hur situationen bostadsorådet ser ut, har en viktig roll att spela i sina barns utveckling och för sina barns skolresultat". Genom att respektfullt synliggöra och engagera föräldrarna spiller det i de flesta fall över på barnens skolprestationer.
Så är det: Medvetna föräldrar skapar medvetna barn/elever.
