Hermodsdals gym i Malmö verkar vara ett sådant där ställe som kommunalpolitiker drömmer om. En självklar samlingsplats för lokala ungdomar, oavsett ursprung och religion. Dit även föräldrar och andra vuxna känner sig välkomna. Där polisen kommer förbi och dricker kaffe, arbetsförmedlingen håller till med sin uppsökande verksamhet, kriminalvården skickar villkorligt dömda ungdomar, gymnasier studietrötta ungdomar på praktik och Rosengårds transitboende nyanlända ensamkommande flyktingbarn. Där respekt är ledordet och det alltid finns plats och någon att tala med.

Sahib Hemissi har hållit i gång i snart tolv år. Drivit gymmet, anordnat fester för att sammanföra områdets gamla och unga, anordnat nattvandring. Nu lever verksamheten på lånad tid. Bidragen från stadsdelsförvaltningen som delvis har finansierat verksamheten upphörde vid årsskiftet. Stena fastigheter, som äger huset där gymmet ligger och har bidragit med hyreskostnaden sen start, har gått in och stöttat hela verksamheten under våren men det är ingen långsiktigt hållbar lösning. ICA Hermodsdal vill hjälpa till men klarar inte hela kostnaden.

Två löner saknas. Sex-sju hundra tusen. Men Fosie stadsdelsförvaltning ligger tio miljoner över budget och måste spara. Dessutom, hävdar stadsdelsfullmäktiges ordförande Anders Nilsson (S), får inte kommunen stötta verksamhet som konkurerar med det privata näringslivet. En god poäng i sak. Men ett tramsigt argument i detta fall, tycker Folkpartiets gruppledare Ewa Bertz som jämför med det kommunala stödet till Folkets park. Också en konkurrerande verksamhet, och en som den rödgröna majoriteten inte ser ut att dra in stödet för i första taget. Dessutom är Hermodals gym mer än ett gym.

Sahib har en pärm där han samlar pressklipp och papper som rör verksamheten, de sista sidorna är brev från skolor, myndigheter och företag som berättar hur mycket han och hans gym betyder för området. Kommunalpolitiker från andra länder har kommit dit för att studera verksamheten, så långt bort ifrån som Spanien och Italien.

Det finns andra fritidsgårdar i området, men de har åldersgränser. Dessutom bär personalen överfallslarm. Också en signal att skicka till ungdomarna.

På Hermodsdals gym finns en inarbetad verksamhet som alla känner till, där småsyskon följer med och tittar på film i uppehållsrummet och farföräldrar kommer förbi och dricker kaffe. Med ett brett kontaktnät om det skulle uppstå problem som man inte kan lösa själva. Som drivs av en eldsjäl som känner alla och är respekterad i området. Med stöd av och kontakt med myndigheter och näringsliv.

Att försöka skapa den typen av verksamhet utifrån är dyrt, svårt och tar tid, om det ens är möjligt. Men Fosies stadsdelsförvaltning verkar ha gett sig den på att försöka. För ungdomsverksamhet behövs, det är det hittills ingen som förnekat.

Det är väl mer prestige i att sjösätta egna politiska projekt än att stödja den verksamhet som finns och fungerar. Problemet är bara att de riskerar verkliga ungdomar i sina teoretiska experiment.