Ungmoderater stod med blåa ballonger och jublade när Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin marscherade in i Folkets park, Malmö. Internationalen spelades i tåget, och i ett av öppningstalen gick en SSU-representant hårt åt IF Metalls "lönedumpningar". Till skillnad från i Lund där förstamajtalet hölls inomhus, fick alla åhörare plats i solen, bland picknickfiltar och glassätare.
Sahlin talade om jobb och kritiserade re geringen. Många fina ord sas om arbetarrörelsens kamp och hur mycket sämre allt blivit sedan alliansregeringen tillträdde. Finanskrisen var inte regeringens fel enligt Sahlin, men i princip alla konsekvenser av den.

Några vallöften delades ut inför valet 2010; Fler sommarjobb, fler sommarkurser, högre a-kassa, högre sjukförsäkring, fler utbildningsplatser, extrapengar till kommuner och regioner, stöd till fler hyresrätter, samma beskattning på löner och pensioner och sist men inte minst - högre skatter. Ett rödgrönt pengaregn vi alla kommer få vara med att betala.
Efter allt prat om valet nästa höst, talade Sahlin om valet nästa månad. Hon menade att det är "viktigt att berätta att det är viktigt med Europa". Vad socialdemokraterna vill göra i EU klargjorde hon inte, bara att olika gruppers rättigheter ska stärkas. Förutom att rösta emot de borgerliga, verkar inte ens partiledaren veta vad de vill göra i Bryssel.

Det riktigt intressanta i Sahlins förstamajdagstal var inte vad hon sa, utan vilka ämnen hon undvek. EU-valet fick bara ett par minuter av Sahlins tid, och det var tyst om både dåliga opinionssiffror, AMF-bonusar, och den splittring som finns inom partiet och arbetarrörelsen - något som inte minst märktes på kritiken från ungdomsförbundet. En nästan desperat aggressivitet anades när hon attackerade sin politiska motståndare, och det fanns inte ett uns av ödmjukhet inför det svåra regeringsuppdrag som finanskrisen fört med sig.
Hon lovade i alla fall att inte göra sig beroende av Sverigedemokraterna.