Göran Hägglund är väldigt aktiv i sociala medier och twittrar dagligen. Självklart har han gjort en publik Spotify-spellista - som redan har fått kritik från Dagens Nyheters kulturredaktion för att den innehåller för få kvinnor.
Den innehåller desto mer klassisk rock som har stått sig genom decennier. Det finns några enstaka nyare låtar ("Baby I'm a fool" med Melody Gardot och "The moon and the sky" med Sade) men Göran Hägglund har onekligen en konservativ musiksmak. På så sätt återspeglar den onekligen Kristdemokraternas politik. Behåll det som fungerar och var försiktig med nya influenser.
Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson gillade åtminstone tills för ett par år sedan vikingarockgruppen Ultima Thule. Huruvida Ultima Thule är vit makt-musik eller ej tvista de lärde om, men medlemmarna har i flera omgångar haft samröre med högerextrema rörelser i Sverige.
Ultima Thule saknas dock i Jimmie Åkessons (akezon) publika Spotify-spellista, men eftersom Ultima Thule - och alltför mycket annan musik - helt saknas i Spotifys bibliotek är det svårt att dra slutsatser om vad Åkesson tycker om Ultima Thule i dag. Det finns emellertid, som väntat, mycket nationalromantiska låtar ("Hem till Norden" och "Land, du välsignade" med flera) och en hel del klassisk rock (Police, Springsteen) och en efterlysning av mer "Gammaldags moral" (Björn Afzelius). Nationalromantik och moralkonservatism.
Jan Björklund har blivit ombedd av Svenska Dagbladet att lista tio låtar som han lyssnar mest på för tillfället. Det kan innebära att kriterierna är lite annorlunda än för Åkessons och Björklunds listor, men om Kristdemokraterna gör anspråk på att representera verklighetens folk politiskt så verkar Jan Björklund göra anspråk på att representera verklighetens folks musiksmak.
Här hittar vi Anna Bergendahls melodifestivallåt, Christer Sjögrens "I love Europe" - som förhoppningsvis är vald enbart på grund av ämnet och inte för det musikaliska innehållet - Sven-Ingvars och en av ABBAs sämsta låtar, "When I kissed the teacher" - som säkerligen är vald på grund av Björklunds förhoppningar om den svenska skolan. Björklunds val tyder på att det inte är resultatet som är det viktiga, utan ambitionen. Att Christer Sjögrens låt är en orgie i klichéer och helt utan substans gör inte så mycket. Han gillar ju Europa!
Även Lars Ohly har valt låtar på uppmaning av Svenska Dagbladet. Ohlys val skiljer sig helt från de andra vad gäller innehåll. Däremot väljer Ohly, inte förvånande, ett par låtar med vänstertema. Vänsterpartisympatisören Jerry Williams låt "Working class hero" får betraktas som sänket, musikaliskt sett.
Övriga låtar håller emellertid genomgående hög klass, särskilt jämfört med Björklunds lista. Ohly har förvisso en större källa att ösa ur, med exempelvis Green Days "21st century breakdown", "The Killers" och Marit Bergman, som offentligt kommenterat sina sympatier för Vänsterpartiet.
Om riksdagsvalet i höst hade handlat om vilken partiledare som har bäst musiksmak hade Jan Björklund förtjänat jumboplatsen. Lars Ohly hade antagligen blivit statsminister. Förhoppningsvis handlar valet i höst om politik.
