Förra gången vulkanen under glaciären Eyjafjallajökull hade utbrott varade det över ett år. Det inträffade 1821 så det fanns ingen flygtrafik att ställa in, men askan innehöll höga halter av fluor, vilket ledde till att många människor och djur dog på grund av fluorförgiftning.
Hur hälsofarlig askan är när den når Sverige är inte klarlagt än. Den verkar i alla fall inte vara lika farlig som den svarta röken i tv-serien Lost.
Något som dock är klarlagt är att vulkanutbrottet och askmolnet påverkar samhället på flera sätt. Förutom att semesterresan blir förlängd eller inställd och tågen överfulla så påverkar en sådan här händelse oss även mentalt.
Det är ett nytt slags hot och det okända skapar andra reaktioner än störningar i vardagen som vi är vana vid. Snö och is på järnvägsspåren är vi vana vid och de förseningar som uppstår har vi lärt oss att ta med jämnmod. Isen hackas i värsta fall bort för hand från växlarna, men vad gör vi åt ett stort moln av aska?
Det finns en risk för att vi måste förbereda oss på att möjligheterna för flygtrafik kan vara oförutsägbara den närmsta tiden. Hur vindarna förbi Island ändras är svårt att förutse och ingen vet hur länge vulkanutbrottet kommer pågå. Propellerplan är inte lika känsliga för partiklarna i molnet och flyger på lägre höjd än där molnet är som tätast, så kanske kommer fler propellerplan att användas ett tag framöver.
Kanske kommer Vänsterpartiets kongress i maj rösta för den motion som vänsterpartisterna Robert Zackrisson och Johan Tilhon har skrivit, om att staten ska starta ett bolag för forskning och produktion av luftskepp. Förutom att det inte är statens uppgift att bygga transportmedel är idén intressant.
Ju fler alternativ som finns för våra kommunikationer, desto mindre sårbara är vi. När tågen stod stilla
i vintras kunde flygplanen fortfarande flyga enligt tidtabell och nu tar resenärer tåg och båt från Göteborg respektive Helsingfors till Stockholm.
Väntade och oväntade problem dyker upp med jämna mellanrum. Att, som Miljöpartiet vill, förbjuda flygtrafik inom Sverige söder om Sundsvall eller att ignorera utbyggnadsbehov av vägnätet med motiveringen att människor ska åka tåg i stället leder till sämre beredskap när problemen väl inträffar.
Fler valmöjligheter minskar risken för att samhället förlamas i krissituationer.
Det vore dumt att på förhand begränsa vår förmåga att hantera problem genom att satsa allt på ett kort.