I dag avslutas Miljöpartiets kongress i Uppsala efter att allehanda motioner från medlemmarna behandlats av kongressledamöterna. Partistyrelsens rekommendationer för de flesta motioner är att de ska avslås - för att de är bisarra eller helt enkelt ogenomförbara - eller att de ska anses besvarade eftersom innehållet i motionerna redan är Miljöpartiets uppfattning.
En motion om radiosändare och strålningsrisker stack dock ut. Inte för att motionären Peter Larsson vill minska människors exponering från strålning från radiofrekventa fält - det vill nog alla miljöpartister - utan för att Miljöpartiets partistyrelse rekommenderade kongressen att avslå motionen.
Kontentan av motionen är att genom att exempelvis ha fler basstationer för mobiltelefoni kan effekten på sändarna och telefonerna – och därmed strålningen från dem – sänkas avsevärt. Om avståndet som en sändare ska kommunicera över är en tiondel så långt som för en annan – i övrigt likadan – sändare, krävs ungefär en tretusendel så hög effekt. Det gäller även för mobiltelefonens effekt som också sänks när avståndet till basstationen är kort. Det kan finnas kostnadsskäl för mobiloperatörerna att inte bygga basstationerna tätare, men ur ett vetenskapligt perspektiv är slutsatsen klar: fler sändare minskar den sammanlagda strålningen och energiförbrukningen.
Varför ville då Miljöpartiets partistyrelse avslå motionen? De erkänner att Peter Larsson har rätt i sak, men det räcker inte. Enligt Maria Wetterstrand och de andra i partistyrelsen måste man dessutom ta hänsyn till "eventuella hälsorisker samt obehag i närheten av stationer", vilket är besynnerligt.
Huvuddelen av de studier av hälsorisker som har gjorts visar enligt socialstyrelsen "inte någon ökad risk för hjärntumör eller spottkörteltumör. De få studier som visar på hälsoeffekter har påtagliga tolkningsproblem på grund av svagheter i utformning och genomförande."
Dessutom minskar som sagt strålningsexponeringen om basstationerna placeras tätare, som i Peter Larssons motion.
Då återstår argumentet att människors obehag av att befinna sig i närheten av basstationer är skäl nog att ignorera vetenskapliga fakta.
I Miljöpartiets presentation av sin politik på sin webbsajt står att "kommunerna måste få möjlighet att utifrån miljöbalkens försiktighetsprincip stänga av mobilsändare när människors oro eller hälsoskäl kräver det."
Miljöpartiet vill alltså hellre spela på människors oro än att göra något som bevisligen ger resultat.
Det är lättare att rösta nej till nya radiosändare än att förklara varför oron är obefogad. Eller som Sir Humphrey formulerade det i Javisst, herr minister: Något måste göras. Det här är något. Alltså måste vi göra det.
Miljöpartiets hälsopolitik baseras inte på vetenskap utan på oro.
