Det är nästan så att regeringens senkomna vilja att ge Region Skåne en permanent status är lite tråkig, kanske hade det varit bättre att få fortsätta som "regionförsök" och därmed kunnat pressa utvecklingen lite till.
Nu föreslås ju regionen åter bli ett landsting, om än med ansvar för "regionalt tillväxtarbete och transportinfrastruktur".
Inte ens Skånes kulturansvar är inne i huvudpromemorian, trots att det ligger väl i linje med kulturpropositionen.

Men man får vara glad över det lilla, och göra allt för att momentum i decentraliseringstrenden inte avtar.
Region Skåne beslöt i går, som jag redan i gårdagens ledare berättade, att i bred politiskt samförstånd att tillstyrka, men med vissa förslag till förändringar.
Yttrandet ville bland annat att man skulle stadfästa att regionen kan engagera sig för forskningsanläggningarna ESS och Maxlab IV i Lund. Två för regionens utveckling mycket betydelsefulla projekt.

Det borde också finnas en tydlighet att Region Skåne har en företrädarroll för Skåne och skåningarna. Det som så länge saknats kan inte fyllas av någon annan. Inte av länsstyrelsen, det är ju statens representant. Inte av kommunerna, ingen sammanslutning av dem är direktvald.
Företrädarskapet handlar förstås om att vara förhandlingspartner gentemot statsmakten. Men det kan inte uteslutas att Skåneregionen får en utökad självständighet även i delar som handlar om överläggningar med motsvarigheten på andra sidan Öresund, eller för den delen på övriga Östersjökuster.
Och det finns egentligen ingen gräns för hur många av centralmaktens uppgifter som kan tas över av regionen. Det skulle i så fall vara de som bör överlämnas till den kommunala nivån - eller till medborgarna själva, det vill säga inte längre vara politiska frågor.

Det som talar för ökad beslutskompetens på regional och lokal nivå är förstås främst kunskaps- och effektsskäl. Det är lättare att veta vad behöver göras och se till att det verkligen blir gjort om man finns på timslång bilresas avstånd än om man sitter i Stockholm och dessutom är känslomässigt bunden vid att allt ska se likadant ut i varenda landsända.
I de flesta fall kan Skåne alldeles själv.