Sedan apotekssektorn omreglerades sommaren 2009 och privata aktörer tillåtits har antalet apotek i landet ökat från 945 till 1 220 stycken. I Malmö har det skett mer än en fördubbling - från 14 till 32 stycken.
Omregleringen har inneburit större tillgänglighet för kunden med längre öppettider och i vissa fall även lördags- och söndagsöppet. Men också ökad kritik. Bland annat mot att en del apotek inte klarar 24-timmarsreglen att skaffa fram receptbelagd medicin som inte finns i lager.

Kritiken är dock förenklat ogenomtänkt eftersom mycket av ansvaret måste falla tillbaka på kunden. Han/hon bör ju förstå att eftersom medicinen är ovanlig kan man inte gärna gå till apoteket samma dag som den sista tabletten tas. Det handlar om framförhållning. Och personligt ansvar.
Klart är att det stora antalet nyöppnade apotek skapat ett akut personalproblem. För trots att det råder lite av Klondyke-stämning när det ena apoteket efter det andra öppnar upp för att ta marknadsandelar i stadsdelen, måste det även finnas kompetent och utbildad personal.

Just nu är en hel del apotek "sommarstängda". Den egentliga orsaken är att många farmaceuter är på semester. Utan minst en sådan i tjänst får apoteken nämligen inte hålla öppet.
Nyexaminerade farmaceuter är en bristvara. Sedan omregleringen 2009 har ingångs­lönen stigit från så där 26 000 kronor till dagens i runda tal 28 000 kronor i månaden. Så går det när monopol skjuts i sank och flera arbetsgivare spelas ut mot varandra.
Som lukrativt framtidsjobb är yrket därför svår­slaget, pensionsavgångarna kommer bli många. Även om det ännu inte gått upp för särskilt många studenter.

Framtiden då? Ja, kritiken mot att apoteket inte omedelbart kan tillhandahålla den ovanliga medicinen kommer att lägga sig. Däremot kan man som konsument nog förvänta sig att apoteken, som nu bara blir fler, snart blir färre. Mycket tyder nämligen på överetablering och utslagning.
Då ska man veta att vi fortfarande ligger långt efter med våra 8 300 invånare per apotek i Sverige jämfört med 3 900 ute i Västeuropa.
En förklaring kan vara att medan ett apotek utomlands ofta är en naturlig del av service­utbudet för kvarterets och invånare, så lever tankar om det genomreglerade och statligt restriktiva kvar hos oss som trygghetsnödvändigt.
Att förändra attityder - särskilt hos svenskar - tar lång, lång tid.