Ju närmare riksdagsvalet kommer desto viktigare för den rödgröna oppositionen att vara överens om EU-politiken. Inte minst en nödvändig utrikespolitisk inordning under socialdemokratin som tröttnat på samarbetsvännernas frifräsande och spretande viljor runt exempelvis vår FN-sanktionerade militära närvaro i Afghanistan
Nu är en uppgörelse nådd, meddelas det
Både Vänsterpartiet och Miljöpartiet har fått ge upp flera av sina EU-kritiska ståndpunkter, skriver DN som sett dokumenten. Och accepterar nu EU:s utökade ambitioner på det utrikespolitiska och säkerhetspolitiska området. Sverige ska enligt uppgörelsen även fortsättningsvis delta i internationella insatser inom ramen för FN, EU, Nato och OSSE. Samt solidariskt ta ansvar för Europas säkerhet, med fortsatt militär alliansfrihet. Och inte förhålla sig passivt om ett militärt angrepp riktas mot ett annat EU-land.
Enligt den frammanglade uppgörelsen accepterar de två rödgröna småpartierna nu att det överstatliga samarbetet utökas. Och att Sverige även i framtiden ska kunna ställa kontraktssoldater till förefogande i EU:s snabbinsatsstyrkor.
Den största eftergiften har så klart Ohly och Co fått göra. Dock, i Vänsterpartiets partiprogram kräver man fortsatt att " EU upplöses" och att "Vänsterpartiet arbetar för ett svenskt utträde ur EU". Vi får väl se hur länge dessa skrivningar står sig.
En ny samlad EU-linje från de rödgröna är så klart nödvändig och det är heller ingen slump att det skedde en vecka före den årliga hysterin i Almedalen. För de rödgröna brottas fortfarande med stora problem i opinionens ögon att trovärdigt klara av att företräda Sverige i Europa. Och i världen. Miljöpartiet har visserligen ändrat kurs sedan två år, kräver inte längre EU-utträde och därmed naturligt närmat sig sina mera realistiska gröna systerpartier ute i Europa. Men räcker det?
Lars Ohly, ledare för det enda tjurskalligt nejsägande partiet i riksdagen, får däremot det säkert jobbigt att förklara sin nya EU-kramarlinje för sina partikolleger. Hur gångbar bland väljarna är förresten vänsterpartiets linje att USA ska ut ur allt. Och helst igår.
Den närmaste framtiden får utvisa hur samspelt den nya rödgröna EU-fronten är. Regeringen bör inte känna sig över hövan orolig.
Länge, länge, länge har Mona Sahlin fått anpassa sig och sitt parti, än till vänstern och än till miljöpartisterna men utan att egentligen ha haft så mycket utrymme att agera själv. Nu verkar hon ha satt ner foten.En samlad rödgrön EU-politik låter förvisso imponerande. Men fungerar bara tills den första stora sprickan synliggörs. Som snart kommer.
