Har just återvänt från en vecka i New York - "en av världens säkraste storstäder".
Men är det sant? Och vad kan i så fall Malmö lära av denna gigantiska stad med 35 000 poliser och 8,2 miljoner invånare. I Malmö är en tredjedel av invånarna födda utomlands. I New York handlar det om nära 40 procent, varav drygt 30 000 är svenskar.
Jo, att kampen mot brottslighet lönar sig genom nolltolerans och närmast omedelbara KONSEKVENSER för alla som bryter mot lagen.
Vilket i sin tur skapat trygghet och ökad livskvalitet hos den enskilde där rädslan vikit. Och som vågar bosätta sig lite varstans. Allt medan tidigare så segregerade bostadsområden luckrats upp med in- och utflyttning av alla möjliga.
För 30 år sedan åkte jag taxi genom Harlem med en helspänd chaufför och aktiverat centrallås "Jag kör er igenom, men jag stannar inte", sa han.
Förra söndagen gick vi tryggt flanerande genom Harlem på väg till Marcus Samuelssons restaurang Red Rooster efter att ha åkt metron till 135:e. En metro som för övrigt inte har något som helst klotter på perrongerna eller i vagnarna eftersom graffiti "is a crime" och man kan få 500 dollar i belöning genom att hjälpa polisen avslöja en klottrare.
För knappt 20 år sedan var metron i New York ganska riskfylld att transportera sig. Det gällde att ha stenkoll på stationerna så man inte gick av vid "fel". Över 200 000 tjuvåkte dagligen. Inte längre. Och nu varnar papperskorgarna med hundra dollar i böter om man slänger skräpet utanför.
Den här krönikan är på intet sett vetenskaplig utan en personlig upplevelse och betraktelse över hur en stad som skamset förlorat kontrollen över sig själv och därmed sin stolthet, runt 1995 reste sig på åtta eller nio och började återerövra sina gator från laglöshet. Det skedde bland annat genom att tvinga ut tiotusentals skrivbordpoliser på gatan där de hör hemma, och ersätta dem med civilanställda.
I princip finns det i dag en polis med sin burdusa charm inom synhåll oavsett klockslag. På trottoarerna eller i de parkerade NYPD-bilar. Men samtidigt en närvaro som på intet sätt är en övervakande polisstat. Förtroendet från allmänheten är återskapat. Och som därför fullt naturligt blir vittnande samhällsmedborgare i brottsutredningar när så behövs.
Nolltoleransen som polisiärt begrepp infördes i New York runt 1995. Den innebär att en krossad fönsterruta ska vara utbytt inom någon timme. Annars sprider det sig. Metropolen är uppdelad i 76 polisdistrikt där den lokale kommissarien har ansvaret för sin stadsdel och sina mannar. Han eller hon får stå där med triumfen eller skammen när det går bra eller dåligt, allt är datoriserat, allt är exakt. De tre honnörsorden är resultatfokuserat, decentraliserat och koordinerat.
Effekten är enastående.
Sedan 1995 har morden i New York sjunkit med 57 procent, våldtäkter med 53 procent, rån med 67 procent, misshandel med 48 procent och inbrott med 75 procent.
Att som i Malmö cykla runt på övergångsställen, eller utan lyktor väl medveten om att polisen struntar i det trots att det är ett lagbrott, skulle aldrig accepteras av poliskollegorna i New York. Inte heller att stillatigande titta på när skyltfönster krossas under demonstrationståg.
Ty missförstå mig rätt - på ett sätt är det nästan bättre med ingen lag alls än en lag som allmänheten vet att polisen struntar i.
Så hur rustar New York inför framtiden?
Jo, "genom att anpassa polisens sammansättning i mötet med en ständigt förändrad befolkning".
Bör kunna tas som lärdom i Malmö också.
