Planer är i gång för att kunna erbjuda judiska åldringar i Malmö ett särskilt gemensamt äldreboende. Detta för att många äldre i den judiska befolkningen i stan upplever ett visserligen odefinierbart men ändock hotfullare vardagsliv allt sedan Gazakriget.
Otrygghet vet vi alla brukar öka med åldern då känslan av ensam- och utsatthet kan stiga. Det finns fortfarande judiska åldringar i Malmö som har personliga minnen från nazitiden och koncentrationslägren och som skulle känna sig tryggare om personalen exempelvis också kunde prata jiddisch eller polska.
De här planerna stöds av vår folkhälsominister Maria Larsson (KD) som i går bland annat besökte den judiska församlingen i Malmö. Judiskt äldreboende finns redan i Göteborg och Stockholm. Sedan Lagen om valfrihetstjänster (LOV) infördes första januari i fjol har det blivit lättare att som enskild individ själv kunna välja "utförare" inom äldreomsorgen. Ett fritt val brukar ju leda till ökade valmöjligheter för den enskilde och att konkurrensen inom branschen därmed ökar.
"Det finns inget förbud mot att flytta när man är gammal", förtydligade folkhälso- och äldreministern. "Vi har ingen kommunarrest för våra gamla."
Att särskilt äldreboende baserat på kultur, språk eller religion snarare förstärker segregation än gagnar integration bemöter Maria Larsson med att visst gäller integration alla. Men att de gamlas rätt till största möjliga glädje och harmoni i det skedet av deras liv är underordnad integrationen.
Enligt Maria Larsson har LOV blivit väl mottagen av kommunerna, men det fortfarande finns en del kommuner med rödgrön majoritet som enligt folkhälsoministern "obstruerar". Malmö är en sådan...
Att folkhälsoministern besökte Malmö hade inte enbart med den judiska församlingen att göra utan var en markering för att hitta instrument för att öka tryggheten för andra utsatta minoritetsgrupper.
Lite av ödets ironi är det att hon är här just när Malmö åter är det stora samtalsämnet i riket efter de senaste dagarnas sanslösa beskjutningar av stadsbussarna.
Kristdemokraterna på lokalnivå förslår inrättandet av en fond för "säkerhetsstärkande åtgärder". Med det menas ekonomiskt stöd för exempelvis lås-system, vakter eller kameraövervakning efter noggranna hotanalyser.
Den judiska församlingen i Malmö knäar exempelvis redan under alla de merkostnader som det skärpta hotläget inneburit.
Som ett ytterligare instrument vill kristdemokraterna inrätta en "specialkö" för ansökningar av det här slaget för att få fram ett beslut snabbare. Kriteriet för dessa ansökningar skulle vara att de omfattas av lagen om hets mot folkgrupp.
Att dessa utsatta grupper och minoriteter - kulturellt, religiöst och språkligt - själva ska ta ekonomiskt ansvar för sin egen säkerhet eftersom statens inte räcker till är djupt otillfredsställande i en demokratiskt system vars uppgift är att värna om allas lika värde.
Malmö är en god och bra stad att bo i. För det stora flertalet.
Är man däremot en del av en ofta hotad och hånad minoritet är det lätt att lägga band på förnöjsamheten.
