När de 736 ledamöterna av Europaparlamentet - varav 18 svenskar - samlas i Bryssel eller Strasbourg, drar en gigantisk översättnings- och tolkningsapparat i gång.
Bland EU:s 27 medlemsländer finns det nämligen 23 officiella språk. Det motsvarar 506 olika översättnings-kombinationer.
I jämförelse klarar sig de 28 medlemsländerna i Nato utmärkt med bara två officiella språk. Medan FN med sina betydligt fler 193 medlemmar använder sig av sex.
En kritisk rapport om slöseriet i Europaparlamentet utgiven av den brittiska tankesmedjan The New Direction har just utkommit. Som även innehåller rekommendationer på hur "överdrifterna" kan minskas. Förvisso är det en partsinlaga, och faktiskt skriven av två missnöjda ledamöter, men siffrorna är uppseendeväckande.
Årets budget för Europaparlamentet ligger på 1,69 miljarder euro, vilket motsvarar nästan 16 miljarder kronor.
Av detta tar översättningarna till de 23 språken ungefär 900 miljoner kronor varav det faktiskt är de förberedande arbetsdokumenten (och inte de slutliga skrivningarna) som slukar det mesta.
Dock, om översättningarna minskar till bara fyra-fem stycken (då ryker så klart svenskan), sparar man över 350 miljoner kronor. EU skulle självklart klara sig med engelska, tyska, franska, spanska och italienska som enda officiella språk. Men så har vi ju det där med prestige och begreppet "politiskt känsligt".
Andra mindre smickrande uppgifter i rapporten är att vid EU:s utvidgning 2004 fanns det 732 ledamöter i Europaparlamentet och 3 946 anställda. I dag har antalet ledamöter bara stigit med fyra, men personalen har ökat till 6 245 personer. Det är en ökning med 60 procent.
Ett ständigt återkommande besparingskrav är att avsluta "Cirkus Strasbourg". Det är då som ledamöterna lämnar Bryssel 12 gånger om året, under sammanlagt 48 dagar, för att sammanträda i Strasbourg i stället. Besparingarna att överge den franska staden uppskattas till 1,9 miljarder kronor om året.
Kravet på att stänga Strasbourg drevs stenhårt av bland andra den dåvarande svenska Europaparlamentarikern Cecilia Malmström (FP). Men sedan hon blev EU-kommissionär har hon av naturliga skäl tystnat.
Lätt att ändra blir det inte heller eftersom mötena i Strasbourg står inskrivna i Lissabonfördraget och en ändring måste godkännas av alla de 27 medlemsländerna, inklusive Frankrike.
Så finns det någon anledning till självrannsakan bland parlamentarikerna? Svaret är komplicerat.
Olle Schmidt, svensk ledamot för Folkpartiet, håller med om att mötena i Strasbourg kan läggas ner. Och att språken i dokumenten kan minska till fem. Det har han för övrigt själv föreslagit. Men samtidigt är ju Europarlamentet - till skillnad från Nato och FN - ett forum för gräsrötterna, för alla.
"En fiskare från Portugal eller en bonde från Finland ska kunna väljas in som ledamot utan att behöva kunna något annat språk än det egna", säger Olle Schmidt. "Det är grunden i hela Europatanken. Skulle man officiellt göra språkliga inskränkningar blir det extremt känsligt ute bland gräsrötterna."
Så är det naturligtvis. Ibland kommer man bara inte ifrån en utgift trots att alla kan se vinsten.
