Hur kan 60 procent av arbetsgivarna tycka att det är svårt att rekrytera när vi har så hög arbetslöshet? I Skåne med sina sju procent misslyckas var femte rekrytering. Allt enligt en mätning från Svenskt Näringsliv som presenterades vid ett seminarium i Lund i går med rubriken Kompetensutmaning Skåne och orkestrerat av Jan Wifstrand.

Det är så klart en utmaning för vårt land att vässa utbildningskvaliteten genom att skapa en resultat­inriktad skola med lika resultatinriktade lärare och rektorer. Bra skolmat och ännu bättre antimobningsprogram räcker inte. Ty utlandet drar ifrån. "Ledarskap i skolan utan fokus är en katastrof", sa den förre forskningsministern Tobias Krantz.
Tyvärr fortsätter framtidsselekteringen redan i högstadiet där över 30 procent av niondeklassarna i Malmö saknar gymnasiekompetens. I en del stats­delar handlar det om nära 75 procent.

Färska siffror visar att vi varje år förtids­pensionerar 7 000 ungdomar under 30 år. Hälft­en av dem har bara grundskola och 15 procent har hoppat av gymnasiet. Det innebär alltså att nästan tio procent av en årskull fortsätter livet ut på bidrag.
Vad vi nu ser är de optimala konsekvenserna av den naivt snälla men verklighetsfrånvända inställningen att alla ungdomar måste in i den akademiska högskolan för att liksom räknas, men där staten glömt att inte alla passar in.

Jo, det finns ju yrkesinriktade industri- och verkstadsutbildningar. Men på grund av den tidigare ideologiska nedvärderingen, och därmed låga status, ratas de av så många. Samtidigt som mängder av företag skriker allt högre efter plåt­slagare, ingenjörer, rörmockare och annat attraktivt som knappt finns. Inte att förglömma det faktum att elever som verkligen går på de här linjerna kanske gör det som femte- eller sjätteval, vilket innebär låg motivation.

Skulden till denna resurs- och konkurrensbrist ligger också hos alla våra tillverkningsföretag som fantasilöst inte fattar att de måste erbjuda praktikplatser för att locka och fresta.
Den höga statusen för höga studier innebär dessutom att det är tillåtet att plugga länge. Etableringsåldern på den svenska arbetsmarknaden är i snitt vid 28 år. Det är högst i världen. En fyraårig akademisk utbildning tar i snitt sex år. Sanslöst!
Tack och lov har ju regeringen avskaffat "kon­kurrenskompletteringen", det där märkliga att man omedelbart kunde läsa ämnena på Komvux och liknande en gång till efter att ha misslyckats i gymnasiet. Sånt kostade pengar och tid, både för staten och individen, och ger lägre pension i slut­ändan för eleven.

Det talas mycket om en höjd pensionsålder till kanske 70 år för att klara ekonomin. Men vad som glöms bort är att vi även måste in på arbets­marknaden fyra-fem år tidigare än i dag. Omvärlds­kon­kurrensen från välutbildade indier och asiater är och blir stenhård. Runt 2025 finns det en ny ekonomisk världsordning och en medelklass på runt en miljard människor. Över 90 procent kommer att bo i utvecklingsländerna.

I framtiden ökar det individuella ansvaret för livet och arbetet. Vi måste sluta förlita oss på de juridiska stödsystemen. Det är informella kontakter snarare än Arbetsförmedlingen som leder till nya jobb. Tryggheten sitter i vår egen yrkeskompetens, attityder och villighet. Man måste vara redo. Eller som Carl-Gustaf Leinar, vd på Trygghetsrådet, träffande sammanfattade:
I dag kan man inte säga OM jag förlorar jobbat, utan NÄR...
Inte om utan när du förlorar jobbet.