Larmrapporterna duggar tätt om de dåliga studieresultaten i vår grundskola. I Malmö går 40 procent av niorna ut utan godkänt i alla ämnen. Några få kommunala skolor i staden uppvisar så dåliga elevresultat att till och med den förbjudna tanken om tvångsförvaltning kan bli aktuellt. Åsikterna om de nödvändiga lösningarna en är nästan lika splittrade som debattörerna själva. Klassernas storlek brukar få en del av skulden, och lärarnas bristande kompetens eller intresse. Ja, stundtals även eleverna själva, faktiskt.
Men en kategori har varit bedövande fri från ansvar i diskussionerna – föräldrarna!

Vi behöver helt enkelt bättre föräldrar som genom att vara mer fokuserade på sina barns utbildning också kan utgöra en enorm skillnad på studieresultaten. För många av de positiva svaren återfinns faktiskt bortom klassrummen.
I nära ett decennium har OECD genomfört internationella kunskapsmätningar bland våra 15-åringar i världens ledande industrinationer inom ramen för det så kallade Pisa-projektet.
I den senaste mätning från 2009 ingick 470 000 stycken 15-åringar från 66 länder, varav 4 567 svenska elever. Men sedan några år ställs det även frågor till föräldrarna. Nu senast till 5000 föräldrar i14 av deltagarländerna. Helt enkelt för att försöka hitta en förklaring till varför somliga elever klarar Pisa-testerna lysande, medan andra inte.
Föräldrarna fick svara på frågor hur de uppfostrat sina barn för att se om de går att härleda till testresultaten. Jodå, det finns en slående skillnad:

De 15-åringar vars föräldrar ofta läste böcker med dem under det första skolåret fick ett markant högre resultat i mätningen än de jämnåriga kamraterna vars föräldrar sällan eller inte alls gjorde det.
Det här försprånget gäller oavsett familjens socioekonomiska förhållanden. Och fungerar oavsett föräldrarnas status eller utbildningsnivå. Vad som däremot krävs är ett genuint interesse från föräldrarna för sina barns skolarbete och ett aktivt engagemang. Så tidigt som möjligt.
Föräldrarna fick välja mellan om de läst en bok med sina barn: ”varje dag eller nästan varje dag”. Eller: ”aldrig eller nästan aldrig”, samt: ”en eller två gånger i månaden”. I genomsnitt blev skillnaden i kunskapsresultat 25 poäng mellan det första och sista svarsalternativet vilket motsvarar ett halvt läsår. Eller som det nu skämtsamt heter i den amerikanska skolvärlden:
”It´s about parents, stupid!”

De här slutsatserna om föräldrarnas viktiga roll förstärks av en rapport från det amerikanska Skolverket med titeln: ”Tillbaka till skolan”. Den viktigaste slutsatsen att få bra betyg är att stödja barnets inlärningsförmåga i hemmet.
Att övervaka läxläsning, se till att barnet verkligen tar sig till skolan och belöna studieansträngningarna avspeglar sig både i betyget och intresset för högre studier. Det gör det däremot inte att gå på föräldramöten, engagera sig i skolpolitiken eller lokala insamlingsaktiviteter av olika slag.
Med allt detta sagt finns det självfallet ändå inget som går upp emot en riktigt skicklig, kännande och engagerad lärare som därmed synliggör alla i sitt klassrum.
Men lägg inte allt ansvar på läraren. Bättre föräldrar gör skillnad. Större än man hittills anat.
Därför, alla barnföräldrar! En daglig sagostund med högläsning med de små är en fantastik gåva att få ta med sig upp i skolåldern.
Kul är det också. För alla.