Den ene var vår statsminister fram till 2006 och den andre Storbritanniens utrikesminister fram till i fjor.
I går var Göran Persson och David Miliband på plats vid Vattenfalls årliga ekonomiska sommarseminarium utanför Båstad för att diskutera klimat och energi. Men kanske mest utmaningarna för Europas ekonomiska återhämtning.
Persson presenterade sig själv som "bonde" och hade mycket att säga. Bland annat hur en hög skuldsättning i Europa kopplad till den demografiska utvecklingen åt fel håll kan bli katastrofal. Den enda räddningen är att vi arbetar längre." Det är barnen som är en förutsättning för hållbar ekonomisk tillväxt", sa han bland annat, och sneglade avundsjukt mot USA, samtidigt som han kastade sig in i den svenska eurodebatten. "Jag är övertygad om att Sverige kommer att bli medlem i eurozonen när krisen är löst. Även om vi just nu har en fördel av att stå utanför."
Trots skadad framtidstro för Europa och med ekonomin körd i botten finns det lösningar. Det vore därför livsfarligt för EU:s halva miljard invånare under den pågående krisen att vända sig inåt i stället för globalt utåt. Och glöm inte att EU utgör världens rikaste gemensamma marknad.
Miliband, som snuvats på ordförandeposten i Labour av lillbrorsan Ed, målade upp den ekonomiska utvecklingen som gående från väst till öst, från demokratier till statskapitalsim. Vilket kan vara oroande. Men samtidigt visar globaliseringen av i dag att den går från organisationsmakt till individer. Och att migrationen nu omfattar 200 miljoner människor dagligen.
Skuldsättningen inom EU med tre-fyra medlemmar på dekis, ser David Miliband som en stor fara och menade att om ett land inte har tillväxt kan det aldrig börja beta av sina skulder. Därför kan man inte dra åt skruvarna för hårt. Och därför Grekland måste gå i konkurs för att reda upp sin soppa.
Ett överreglerat Europa för att komma till rätta med krisen är fel eftersom det blir kvävande. Europas svajiga banksystem är ett stort hinder mot tillväxt medan det amerikanska nu i stort sett är fixat.
Och självklart kommer politikerna att kräva större säkerheter av bankerna när de kastar sig ut i sina äventyr. Målet är ett harmoniserat och välfungerande banksystem utan överraskningar.
Men varför tilläts Tyskland och Frankrike att bryta reglerna i stabilitetspakten? Och varför ser staterna till sitt eget bästa i stället för till EU:s?
Av den enkla anledningen att EU inte är federalistiskt men borde vara det för att fungera. Men det är en annan diskussion.
